Under hela julmånaden har nattvandrare i Lundagård fått uppleva Lunds konst- och designskolas ljusarrangemang. Konstverket omfattar främst fyra träd i den anrika parken. Alla med sitt ett eget tema, men med universitets nya prestigebygge ESS (European Spallation Source) som gemensam inspirationskälla.
Eftersom ljusinstallationen försvinner om några dagar passade jag och min vän Peter på att ta lite fler bilder under gårdagskvällen.
När jag besökte skogarna kring Fulltofta i våras skrev jag en bloggpost om den gamla gårdsruinen Vasahus. Det smått tragiska är att det finns gott om liknande ruiner i området. Gårdar som blev lämnade åt sitt öde under 1900-talets första hälft.
Bara resterna av kraftiga gråstensväggarna vittnar om att detta en gång i tiden var en levande bygd, där människor brukade marken och nyttjade de rikedomar skogen hade att erbjuda. Sedan lockade städerna med bättre arbeten och modernare bostäder. Bygden och gårdarna lämnades.
Ruinen på bilderna är restera av gården Gällhagen, eller ursprungligen Hjällhagahusen, ett lantbruk som omfattande hela 172 tunnland (ca 86 hektar), varav 32 tunnland var åker. Bostadshuset var byggt i korsvirke. Väggresterna är förmodligen från ekonomibyggnaderna som var uppförda i gråsten. Gällhagen brukades av Olof Erlandsson fram till 1929. Gården revs 1933.
Som namnet antyder har Kvesarumsån sitt ursprung i Kvesarumssjön och dess biflöden. Därefter strömmar vattnet cirka en mil åt sydväst innan det rinner ut i Sätoftasjön som egentligen är en del av Ringsjöarna. I Kvesarumsån lär det finnas ädelfiskar som bäckröding, regnbåge och öring.
Detta var ett av många vattendrag jag passerade under gårdagens vandring. Där Kvesarumsån passerar Bjävröd är naturupplevelsen lite utöver det vanliga. Hit kommer jag definitivt att återvända med kameran när vädret är lite mer gynnsamt.
Efter ett par dagars stiltje var jag väldigt sugen på att ge mig ut på ett nytt äventyr. Så idag drog jag på kängorna, packade ryggsäcken och begav mig upp till Fulltofta strövområde i mellersta Skåne.
Trots att många säkert var lediga denna Trettondagsafton vore det fel att påstå att det var trångt i spåren. Och inte mig emot. Faktum är att jag i stort sett hade hela skogen för mig själv. Är det inte smått fantastiskt att det går att vandra flera mil i Skåne utan att stöta på en enda människa.
Bilden ovan är kanske inte helt perfekt, men jag tycker ändå att den fångar stämningen från dagens äventyr på ett fint sätt. Jag tog den under de avslutande kilometerna när solen så smått började krypa ner mot horisontlinjen och Ringsjöns stränder.
Låt oss lämna vintern för en stund. Åtminstone den vita varianten. Vi är tillbaka vid de dolda hagmarkerna vid Gryteskog. I en av hagarna porlar en liten bäck där vatten strömmar fram på sin väg mot mer låglänt terräng.