De senaste dagarnas sol och värme har gjort att växtligheten fullständigt har exploderat. Det gäller både i stad och land. Igår tog jag en liten cykeltur i Lund. Mest för att få lite frisk luft efter att ha spenderat eftermiddagen vid datorn.
Vid Universitetsplatsen stannade jag till för att beundra de stora magnoliorna, vars blomsterprakt är smått fabulös just nu. I månadsskiftet april-maj brukar Lundagård alltid vara som vackrast.
I år kommer tyvärr inga studentsångare att välkomna våren på Universitetsplatsen den 1:a maj. Det blir endast ett förinspelat inslag i TV. Därmed bryts dessvärre en 100-årig tradition i Lund. Men det är så klart inget som bekommer magnolian eller de stora träden i Lundagård.
Bilderna i sig är inget extraordinärt. De är dessutom tagna med mobilkameran. Men jag tycker ändå att det kunde vara kul att lägga upp dem här. För det var en riktigt härlig vårkväll.
Tisdagen bjöd på riktigt fint höstväder hemma i Lund. Så framåt kvällskvisten cyklade jag ut för att ta lite bilder på de härliga färgerna som pryder stadens parker och fasader just nu.
Ett stopp vid Universitetsbiblioteket kändes givet. Vildvinet som täcker en stor del av fasaden har precis övergått i rött och färgprakten är minst sagt spektakulär. Jag var definitivt inte ensam om att stanna till för att ta några bilder på en av Lunds vackraste byggnader.
Strax utanför det gamla biskopshuset står en lutande lind
(jag tror att det är en lind) vars löv har fått en härligt gyllene ton. Bilden
är tagen i motljus i riktning mot Allhelgona kyrkogata.
Ytterligare ett hus som nästan helt är täckt av vildvin i en mängd olika nyanser är Sociologiska institutionen, som ligger i campusområdet Paradiset längs Sandgatan. I samma kvarter finns även Eden och Gamla Kirurgen.
Jag gjorde även ett stopp i Lundagård och tog några exponeringar.
Utanför Kungshuset tog jag denna motljusbild i riktning mot Domkyrkan.
I nordöstra hörnet av Tyskland, där floderna Peene och Oder
möter Östersjön, ligger den gamla staden Wolgast. Med sina 12 000 invånare
är det långt ifrån någon stor stad. Men den har en lång historia som sträcker
sig ända bak till 1100-talet. Stadskärnan präglas av smala kullerstensgator och
gamla korsvirkeshus. Kanske inte riktigt lika välbehållna och restaurerade som
i många andra liknande städer. Men de känns ändå genuina på något sätt.
Ur ett svenskt perspektiv är Wolgast klart intressant. 1628 föll stadens försvar under ledning av den danske kungen Christian IV för Wallensteins kejserliga här i det slag som senare fått namnet ”Slakten vid Wolgast”. Staden skulle dock inte bli kejserligt speciellt länge. För redan 1630 landsteg den svenske kungen Gustav II Adolf vid Peenemünde med 12 000 man. Pommern blev svenskt och därmed hade det lilla landet i norr blivit en av storspelarna i det 30-åriga kriget.
Som alla känner till stupade den svenske kungen i slaget vid
Lützen redan 1632. Senare fraktades den balsamerade kungen – iförd en guld- och
silvervävd dräkt – upp i ett sorgetåg mot just staden Wolgast. Där arrangerades
en stor sorgeprocession där kungen lastades ombord på skeppet Stora Nyckeln som
sedan förde honom upp till Nyköping.
Den svenske kungens landstigning och likfärd finns för övrigt illustrerad på en av de gyllene minnesplattor som pryder brunnen utanför Wolgast rådhus (se bilden ovan).
Med undantag för kortare perioder förblev Wolgast svenskt fram till Wienkongressen 1815. Sverige satte alltså stor prägel på staden i närmare 200 år. Låter man fantasin flöda en smula går det att föreställa sig vilken ruljangs det måste ha varit här när det 30-åriga kriget stormade som värst nere på kontinenten. Wolgast var nämligen en av de viktigaste in- och utskeppningshamnarna för den svenska armén.
Det centralt belägna vita rådhuset är för övrigt uppfört under svensktiden, närmare bestämt mellan åren 1718 och 1724. Detta efter att ryska styrkor bränt ner betydande delar av staden, däribland det medeltida rådhuset, under det stora nordiska kriget.
Ytterligare en kännetecknande byggnad i Wolgast är naturligtvis Petrikyrkan, som uppfördes i gotisk stil mellan 1280 och 1350. Tyvärr förstördes även stora delar av denna i samband med branden i början av 1700-talet. Ni ser kyrkans torn sticka upp över hustaken på två av bilderna.
Det är inte så ofta jag lägger upp bilder från min hemstad Lund nuförtiden. Kanske borde jag göra det lite mer.
Här är i vilket fall en bild jag tog utanför Universitetsbiblioteket för någon vecka sedan. Då blommade de härligt blå scillorna för fullt och jag kunde inte motstå frestelsen att plocka fram kameran och trycka av några bilder från olika vinklar. Denna är jag mest nöjd med.
Scillan, eller blåstjärnan som den även heter, är en typisk vårblomma. I Lund går det – förutom utanför UB – att finna hela mattor av scillor i bland annat Lundagård och Botaniska trädgården.
Julhelgen närmar sig med stormsteg och vi har redan kommit fram till tredje advent. I morse tog jag en kortare tur in till centrala Lund för att fotografera den vackra julbelysning som pryder staden. Det är något som jag har gjort i många år. Det gäller liksom att hålla fast vid traditionen.
Den stora julgranen på Stortorget är riktigt fint klädd i år. Bland utsmyckningarna går det att finna både stora hjärtan och musiknoter. Båda associerar så klart till Musikhjälpen, som skapat en härlig stämning med stor publik på torget under hela veckan.
Även på Bantorget, som fått en ordentlig uppfräschning det gångna året, fanns en del trevligt att fotografera. Den nya dammen/fontänen är täckt med granris och har fått en fin ljusinstallation som påminner en del om den som funnits på Universitetsplatsen i många år.
Framför Grand Hotel står granen på samma plats som den alltid brukar göra. Kanske inte riktigt lika iögonfallande som Stortorgets, men vacker ändå.
