Jag har sagt det många gånger tidigare. Och kommer säkert att påpeka det fler gånger framöver. Sensommaren är det bästa tiden på året. I synnerhet om man som jag gillar att vistas ute i skog och mark. Igår vandrade jag en dryg mil i området kring Skrylle och Torna Hällestad. Som så många gånger tidigare förundrades jag över hur vackert sensommarljuset är.
Vi håller oss kvar vid Söderåsens Nationalpark en stund till. Den här bilden är tagen från en klippa i närheten av utsiktspunkten Kopparhatten. Här syns det tydligt hur Skäralidsdalens berömda rasbranter slingrar sig in i den uråldriga åsen.
På klippavsatsen i förgrunden blommar den rosenvioletta ljungen, vilket både ger bilden lite mer djup och färg.
Du gillar kanske även:
> Video: Söderåsens Nationalpark, Odensjön och Uggleröd
> Sprickdalen i Skäralid
Igår packade jag ryggsäcken och tog en längre vandringstur längs branterna i Söderåsens nationalpark. Totalt blev det en mycket omväxlande utflykt på en dryg mil. Pocketkameran fanns naturligtvis med och jag tog ganska många bilder. Några av dem kommer ni säkert att få se på bloggen inom en snar framtid.
Vi börjar med den här. Kvärkabäcken är ett mindre biflöde till Skärån som rinner ner till Skäralid. De flesta turisterna söker sig inte så här långt in i sprickdalen. Naturen känns en smula vildare och mer opåverkad här.
På de platser där bäcken inte var så ström kunde jag se små öringar bryta vattenytan i jakt på insekter.
Här är ytterligare en bild från gårdagens utflykt. Längs de stundtals dunkla stigarna genom skogen vid Stora Rödde stannade jag till och fångade när solens strålar bröt in mellan trädstammarna.
En stor del av torsdagen har jag spenderat på stigarna och grusvägarna runt Häckeberga och Sturup. Det blev en helt underbar tur på nästan fem mil i ett skönt högsommarväder.
Planen var egentligen att följa Skåneleden-slingan som runt Häckeberga. Den är 25 kilometer lång. Men när jag närmade mig Sturups flygplats bestämde jag mig för att ta en extra avstickare ner till Nötesjö, Börringe och Slätteröd.
Än en gång förvånades jag över hur otroligt omväxlande det Skånska landskapet är. Och under min färd upptäckte jag flera stigar som jag definitivt kommer att återvända till.
