Som väntat smälte den lilla snö som kom i Skåne den gångna helgen snabbt bort. Lyckligtvis finns mina bilder kvar. Det här motivet tilltalade mig omedelbart när jag såg det.
De uppradade träden framträdde riktigt fint mot skogskanten borta i vinterdiset. Speciellt gillar jag den lilla men ganska framträdande granen, som med sin mörka ton gör att blicken söker sig dit i kompositionen.
Den gångna natten kom det ett tunt snötäcke i Skåne och söndagen bjöd på ett riktigt fint vinterväder. Temperaturen låg runt nollan och jag fick ett med största sannolikhet kort tillfälle att ta lite vinterbilder.
Så det fick bli en kortare tur upp till skogen mellan Torna Hällestad och Skrylle. Dimman, eller vi ska kanske säga de marknära molnen, ville aldrig lätta vilket säkert bidrog till att nyfallna snön fick ligga kvar på trädgrenarna.
Idag hade jag bara lättare kamerautrustning med mig. Med den passade jag även på att ta lite rörliga bilder som jag eventuellt klipper ihop till en liten film under veckan.
Än så länge har vi inte haft några riktigt vita dagar i Skåne den här vintern. Jag hoppas att det åtminstone kommer lite snö innan våren gör sitt intåg. Men även utan snö kan vinterskogen vara vacker och väldigt speciell.
Det låga släpljuset, de kala träden och de roströda löven på marken i bokskogen skapar en trolsk stämning. Här gör stillheten att tiden stannar, om än bara för en kort stund.
Bilden är tagen i skogen norr om Fjällfotasjön, vid en geografisk plats som kallas för Långebjär.
Idag har det varit uppehåll och något bättre väder jämfört med den gångna julhelgen. Vid lunch begav jag mig ut till Dalby norreskog. Planen var i vanlig ordning att fotografera djur. Men bortsett från några småfåglar blev det mest ett gäng miljöbilder som jag tog med kompaktkameran.
Under de senaste veckorna har jag noterat att det är otroligt blött i skog och mark. Dalby norreskog var knappast något undantag. Lyckligtvis hade jag gummistövlar på mig, vilket förmodligen var det rätta skodonet med tanke på förutsättningarna.
Dalby norreskog är inte lika känt och välbesökt som den intilliggande nationalparken Dalby söderskog. Personligen gillar jag nästan Norreskogen bättre. På bilden nedan syns för övrigt Söderskogen på andra sidan fältet.
Naturens former kan ibland verka outgrundliga. När jag hittar träd som det här börjar jag fundera på om de inte har någon större mening än att vara just vanliga träd. Genom århundradena har de säkert hunnit få uppleva och se en hel del.
Trädet på bilden får mig genast att tänka på Enter, de vandrande träden i Tolkiens böcker. Men Enter finns inte bara i Tolkiens värld utan namnet användes tidigare för att beskriva ett talande träd. Namnet Ent är saxiska och betyder jätte.
Själva betraktar sig Enterna som trädens herdar. De har inte bara förmågan att tala utan kan även förflytta sig. Liksom träd kan Enterna variera i färg och storlek. Generellt liknar de träden de vakar över.
Om min fantasi får sväva fritt så undrar jag om det ändå inte var en gammal Ent jag mötte där ute i skogen. Eller vad tror ni?
