Det här med vitsippor är inget man ser sig trött på i första taget. Så här såg det ut i en av bokskogarna jag besökte tidigare i veckan. Ibland önskar jag att det gick att bromsa tiden en stund. För så här i början av maj finns det så mycket vackert att upptäcka i naturen.
Du är kanske även intresserad av:
> Råbock bland vitsippor
> I Trollskogen blommar vitsipporna för fullt
Vår bästa tid är nu brukar det heta. Frågan är om inte Skåne är som allra vackrast under de dagar som bokskogen slår ut. De nyutspruckna löven har då en ljus, närmast limegrön färg, som sedan sakta övergår i en mörkare nyans efter ett par veckor.
Den här bilden tog jag tidigare i veckan under ett av de ståtliga bokträden som finns Prästaskogen strax utanför Torna Hällestad. Ett av mina många smultronställen i Sveriges sydligaste och vackraste landskap.
Du gillar kanske även:
> Solnedgång i bokskogen
> Gyllene björkar, Björkensdal
Strax nordväst om Röstånga i Söderåsens Nationalpark ligger Odensjön. Den sägenomspunna sjön är nästan cirkulär till formen och sägs likna asaguden Odens ena öga, därav namnet.
Odensjön omgärdas av skogsbeväxta branta klippor och de för området så karaktäristiska rasbranterna. Sjöns diameter är ca 150 meter och som djupast är den 19 meter. Många tror att Odensjön är ett gammalt stenbrott, men i själva verket är det en så kallad glaciärnisch från istiden.
När jag är ute och rör mig i naturen förundras jag ofta över hur många vattensamlingar det finns. Små skogsgölar, som fylls upp med nytt färskt vatten på våren för att sedan sakta torka ut under sommaren. I och runt dessa små vattensamlingar brukar djurlivet vara extra rikt. För vi vet ju alla att vatten är källan till livet på jorden.
Just den här lilla gölen ligger i närheten av det lilla samhället Gillastig i Söderåsens Nationalpark.
Då var jag klar med videoklippet från mitt senaste äventyr i Söderåsens Nationalpark. Från Röstånga vandrade jag Skåneleden upp längs branterna vid Odensjön, därefter vidare till Härsnäsdammarna. Efter en stärkande lunchpaus gick färden åter söderut via Ugglerödsdalen och Nackarpsdalen. Totalt blev det en sträcka på en dryg mil i kuperad terräng där hundratusentals vitsippor verkligen lyste upp omgivningen.