I slutet av Knivsåsen ligger resterna av vad som en gång var ett ståtligt träd. Sakta men säkert håller naturen på att bryta ner den kraftiga stammen, som nästan ser ut att vara delad på mitten.
Du är kanske även intresserad av:
> Borelund och Knivsås
> Knivsås – en ”getrygg”
Det här med att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. När vi talar fotografering är det en devis som tål att upprepas om och om igen. För plötsligt finns det bara där. Ljuset som du har väntat på i veckor, kanske månader. Och lika fort som det dyker upp är det borta igen.
Igår hittade jag det där härliga ljuset i en smal röjningsgata mitt ute i den mörka granskogen. Dimman hade lättat och solens strålar började så smått tränga genom diset.
Djupa bäckraviner omgärdade av lummig bokskog finns det ganska gott om i Skåne. Just den här ligger i Idalaskogen strax söder om Veberöd. Vandrar man ytterligare några hundra meter längs ravinen nås naturreservatet Hasslemölla fälad.
Det tråkiga med att fotografera i den här typen av miljöer är att digitalkameran i stort sett alltid misslyckas med att återge färgerna på ett korrekt sätt. Det krävs med andra ord en hel del trixande i Photoshop för att få till det någorlunda rätt.
Vill minnas att jag har lagt upp en bild från den här platsen tidigare. Men det var från en annan årstid och i ett helt annat ljus.
Smala, branta och vindlande är stigarna som leder ner till sprickdalen i Söderåsens nationalpark. Direkt raka är inte heller stammarna på de gamla bokträden som växer på branterna.