Eftersom solen vägrar titta fram känns det bra att jag åtminstone kan trolla fram den ur bildarkivet. Det här är en bild som jag tog vid Lomma strand i november förra året.
Med tanke på att motljuset är ganska påtagligt har jag ”exponerat” bilden två gånger i råkonverteringen för att lyfta fram detaljerna i skuggpartierna.
Här är ytterligare en bild från gårdagens utflykt. Bokskogen breder ut sig en bit utanför strandkanten runt Häckebergasjön. Nu när en betydande del av de brandgula löven har fallit har höstsolens klara strålar bättre möjlighet att nå in genom grenverken.
Så länge det är molnfria dagar kommer det inte att vara speciellt svårt att fånga motljusbilder de närmaste månaderna. Solen når nämligen aldrig speciellt högt över horisonten. Vilket ger det där mysiga släpljuset som jag verkligen gillar.
Ni kommer säkert ihåg motljusbilden från en röjningsgata som jag lade upp på bloggen för två veckor sedan. Här kommer en mer horisontell variant, fotograferad på samma plats och vid samma tillfälle.
I rätt ljus är gyllene björkar fantastiskt vackra. Den här bilden tog jag i Björkensdal utanför Torna Hällestad för nästan exakt ett år sedan. Eftermiddagssolen stod lågt på himlen och gav ifrån sig ett härligt motljus, som förstärkte de gyllene tonerna på ett fint sätt.
Min förhoppning är att jag ska fånga liknande bilder den här hösten. Men de senaste dagarnas väderlek har inte varit direkt gynnsam. Enligt prognosen kommer solen tillbaka först i slutet av veckan.
Det här med att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. När vi talar fotografering är det en devis som tål att upprepas om och om igen. För plötsligt finns det bara där. Ljuset som du har väntat på i veckor, kanske månader. Och lika fort som det dyker upp är det borta igen.
Igår hittade jag det där härliga ljuset i en smal röjningsgata mitt ute i den mörka granskogen. Dimman hade lättat och solens strålar började så smått tränga genom diset.