I fredags lyckades jag lokalisera en liten gärdsmyg mitt i mörkaste skogen. Gärdsmygen är med en vikt på ynka 10 gram den näst minsta fågelarten i Sverige. Den lever marknära och är med sin mörka fjäderdräkt ganska svår att upptäcka rent visuellt. Den ger sig dock ofta tillkänna med en för storleken kraftig sång.

På Färöarna kallas gärdsmygen för ”musbror”, viket inte är så tokigt med tanke på att den faktiskt påminner om en liten mus. Andra äldre använda namn i Sverige är ”jordsmula” och ”tummeliten”. Tyvärr var det väldigt mörkt på platsen där jag tog bilden och jag fick pressa kameran rejält för att över huvud taget få en bild. Därför är kvalitén inte helt perfekt.

Du är kanske även intresserad av:

Gärdsmygen – Sveriges näst minsta fågel

De senaste två dagarna har jag varit ute och jagat fåglar med det långa objektivet. Det vore fel att påstå att jaktlyckan varit god, men några fåglar har jag trots allt fått korn på. I ett litet buskage hittade jag en flock pilfinkar. 

Pilfinken förväxlas ständigt med gråsparven. På många sätt är de lika, men ändå lätta att skilja åt. Pilfinken har nämligen brun hjässa och tydliga svarta fläckar på kinderna. Pilfinken lever dessutom inte riktigt lika nära människan som gråsparven. 

Nu har jag så smått börjat hitta tillbaka till rutinerna efter ett par dagars julfirande. Jag börjar med att lägga upp ett litet kollage med fyra fågelbilder som jag tog ute i Silvåkraskogen på lilljulafton. Ingen av bilderna är så pass bra att jag vill lägga upp den i en enskild bloggpost.

Överst är två bilder på domherrehonor. Egentligen är de ganska lika hanarna minus den röda färgen på bröstet. Sedan är det en liten blåmes nere till vänster och slutligen en talgoxe.  

Jag har tagit ganska många bilder på blåmesar den senaste tiden. Blåmesen måste vara en av de vanligaste småfåglarna i Skåne och man hittar dem i stort sett överallt. Att blåmesen dessutom är ganska orädd fågel gör den till ett bra fotoobjekt. Bilden ovan är fångad i en något udda vinkel.