Som jag skrev fick jag några hyggliga fågelbilder med mig hem igår. Inget exceptionellt, men den här grönfinken såg extra färgglad ut den intensiva eftermiddagssolen.
Grönfinken känns igen på sin gröngula färg och den grova näbben. Grönfinkar håller ofta till i buskig terräng, inte sällan i större grupper och det är ganska lätt att höra deras drillande sång.
Som jag skrev i en bloggpost för ett tag sedan är det ganska svårt att se skillnaden på entita och talltita. Min gissning är att det här är en entita, som i motsats till talltitan endast finns i södra Sverige.
Entitan påminner en del om talgoxen. Men den saknar så klart den gula färgen. Entitan flyttar inte söderut på vintern som så många andra fåglar utan håller sig relativt stationär livet ut.
En sak som slog mig när jag besökte skogen tidigare i veckan var att jag hörde en ny men samtidigt bekant fågelsång. Talgoxens och blåmesens sång var uppblandad med något nytt. Det tog inte lång tid innan jag upptäckte källan. Det var så klart bofinken.
Många bofinkar spenderar vintern i Västeuropa, medan andra övervintrar i Skåne. Nu börjar de så smått leta efter häckningsplatser. Hanarna brukar anlända något före honorna, vilket säkert förklarar att jag mestadels fick hanar i sökaren. Någon riktigt bra bild blev det inte. Men ovanstående får duga.
Jag har fångat ganska många rovfåglar på bild den senaste tiden. Den här ormvråken fick jag möjlighet att ta en längre bildserie på.
Ormvråken är en av våra vanligaste rovfåglar och det är relativt lätt att upptäcka den i det skånska landskapet. Ofta ser man den sittande på en stolpe i närheten av en väg, eller kanske ute på åkrarna under hösten.
Ormvråkens fjäderdräkt kan variera från mörk till nästan helt vit. Men vanligast är nog den spräckliga färg som individen har på bilden. Precis som många andra rovfåglar livnär sig ormvråken på smågnagare, grodor, ormar och maskar.
När jag besöker Silvåkraskogen strax intill Krankesjön brukar jag nästan alltid se små stjärtmesar. Det här är en väldigt karismatisk liten fågel som tycks trivas just här. Under vintern kan man se relativt stora grupper stjärtmesar röra sig livligt mellan trädkronorna. Men så här års sprids de ut för att bygga bon.
Det var just vad den här individen höll på med. Eftersom den ständigt återkom till samma gren med nytt byggmaterial var det bara att sätta sig på pass och invänta nästa tillfälle att trycka av ett gäng bilder. Notera även att den här stjärtmesen är ringmärkt.