Cykling är inte bara en en stor hobby. Den ger mig dessutom avkoppling från jobbet och en rejäl portion motion. När jag tar mina rundor på vägarna i Skåne brukar jag oftast ha med mig kameran.
Hög luft, svaga vindar och strålande solsken. Onsdagen bjöd på ett härligt höstväder, som gjord för några mil på cykel. Nu har löven på allvar börjat skifta färg. Trots att jag bara hade mobilen med mig kunde jag inte låta bli att ta några bilder längs turen, som sträckte sig över sex mil.
Den översta bilden är tagen längs Vaselundsvägen, någon kilometer öster om Torna Hällestad. Det här är en härlig grusväg att cykla, i vilket fall när man har vinden i ryggen, I vanlig ordning glömde jag bort att kolla upp vad det var för slags träd som bjöd på den härliga färgprakten, men nog ser det ut att vara lönn.
De här gamla träden har definitivt haft sina bästa år. Märkligt nog har jag cyklat förbi träden många gånger utan att lägga märke till dem. Men den här gången stannade jag till, väntade på att solen skulle belysa landskapet och tog en bild. Från den här platsen, som ligger i närheten av Knivsås, har man en härlig utsikt över Borelunds bokskog och Vombsjösänkan.
Jag ska villigt erkänna att det inte har blivit så mycket fotograferande under juli månads värmebölja. Mönstret följer egentligen tidigare år. Högsommaren brukar helt enkelt vara en relativt lågproduktiv tid för mig. Men förhoppningsvis blir det bättring inom kort.
Tidigare i veckan vaknade jag upp från min ”värmekoma” och tog en längre cykeltur ut till Revingehed – ett område som jag gillar skarpt. Trots att jag endast hade mobilkameran med mig tänkte jag bjuda på tre ganska somriga bilder från utflykten.
Den översta bilden är tagen vid en av de två gamla järnvägsbroar som går över Kävlingeån strax väster om Harlösa. Att cykla på gamla banvallar är alltid spännande. Extra roligt är det naturligtvis när man passerar så här pass vackra monument från en svunnen tid. Dessutom tycker jag att det är fantastiskt hur dessa mer än hundra år gamla järnkonstruktioner kan vara så välbevarade. Trots den rostiga ytan har de lyckats stå emot tidens tand.
Även den här bilden är tagen på banvallen strax väster om Harlösa. Jag tycker att det blev ett somrigt motiv med den smala grusvägen och alla blommor. Blomman närmast i bild ser ut att vara blodnäva, men jag är inte helt säker. Sädesfältet i bakgrunden höll just på att skördas när jag passerade. Doften av nyskördad säd är verkligen doften av högsommar.
Blommande ängssyra
På tal om högsommar. En väldigt typisk växt på Revingefältet är ängssyran. Många anser att detta är en skräpväxt – ett ogräs helt enkelt. Men jag tycker att det är lite vackert när heden färgas roströd av ängssyrans blommor. På sätt och vis påminner den lite om blommande ljung, dock är färgen inte lika intensiv.
Som ni säkert känner till så gillar jag verkligen att göra upptäcktsfärder med cykeln i Skåne. Gärna längs små undangömda vägar som leder till platser, som antingen glömts bort eller där tiden helt enkelt har stannat.
Under gårdagen upptäckte jag lite nya vägar i trakterna runt Linderödsåsen. Jag utgick från Fulltofta Naturcentrum och cyklade sedan österut mot Killhult. Därefter vek jag norrut och cyklade rakt genom Linderödsåsens mörka skogar för att senare rulla ner mot Tollarp. Där vände jag västerut och cyklade den gamla järnvägsvallen tillbaka mot min utgångspunkt.
Rutten hade jag bestämt på förhand så det var bara att följa navigationsanvisningarna på min GPS-klocka. I andra fall brukar det ofta leda till ständiga stopp för att läsa kartan.
Dessvärre föll det ett lättare sommarregn när jag inledde min tur. Men lyckligtvis klarnade det snabbt upp så jag fick tillfälle att ta lite bilder längs färdvägen.
Den översta bilden togs vid Klintabäckens naturreservat, en fantastiskt vacker och naturskön plats på Linderödsåsens norra sluttning. Här rullade jag långsamt fram längs en slingrande väg som omgärdades av höga träd och gamla stengärden. På de gröna ängarna betade kor och jag såg även ett par mindre grupper med dovhjortar.
Julakull
En liten skogsväg ledde mig över Linderödsåsen som höjer sig 190 meter över havsytan. Längs vägen växte granarna höga. Känslan att detta var en plats som inte alltför många människor besöker var påtaglig. Men stengärdena skvallrade om att så inte alltid har varit fallet. Med lite fantasi gick det även att finna spår av gamla gårdar och vägar där naturen sedan länge tagit över. En av dessa gårdar, Julakull, finns fortfarande omnämnd på kartan.
Den enda byggnaden jag fann längs vägen var en röd träbod, som definitivt sett sina bästa dagar. Förmodligen har den använts som värmestuga i samband med jakt eller i vid skogsarbete. Spontant känner jag att bilden på boden längs den mörka skogsvägen blev dagens bästa.
Linderödsvallen
Redan 1886 stod en järnväg klar mellan Hörby och Tollarp. Ytterligare några år senare hade spårvägen utökats så att det gick att åka ångtåg hela vägen mellan Malmö och Kristianstad. 1961 lades persontrafiken ner. 1967 gick även det sista godståget längs sträckan och samma år togs rälsen bort.
Hela den gamla järnvägsvallen finns dock kvar som spår av en svunnen tid. Idag går det endast att färdas längs sträckan via cykel eller till fots. Det här var första gången jag cyklade längs Linderödsvallen och upplevelsen var verkligen positiv. Sträckan är otroligt vacker. På flera ställen är växtligheten så pass tät att det känns som att cykla genom en tunnel av grönska.
Järnvägsbron över Vramsån
Uppe på den höga järnvägsbron som går över Vramsåns slingrande vatten stannade jag till och tog den här bilden. Det krävdes fem vertikala exponeringar för att få till det här panoramat. Annars hade det varit svårt att få med hela vyn.
Vramsåns syre- och näringsrika vatten har väldigt höga naturvärden. Öringen vandrar långt upp i ån för att leka. I ån går det även att finna sällsynta fiskarter som grönling och sandkrypare.
Försommaren är här och min cykelform börjar bli allt bättre. Den gångna helgen cyklade jag årets hittills längsta tur då jag begav mig ut på grusvägarna runt Vombsjön och Revingehed. När jag kom hem stannade trippmätaren på 82 kilometer.
Vädret var nästan helt perfekt. Växlande molnighet, en medeltemperatur på behagliga 18 grader och relativt svaga vindar.
Den här gången tog jag med mig min kompaktkamera, något jag inte ångrar med facit i hand. För jag gjorde åtskilliga stopp för att ta bilder på det vackra försommarlandskapet. Varje gång jag beger mig ut så här års slår det mig hur otroligt vacker och variationsrik den skånska landsbygden är.
Den översta bilden under huvudrubriken är tagen i närheten av en större gård som heter Blommeröd. Från den här platsen har man en helt fantastisk utsikt över Övedsklosters vidsträckta åkerarealer.
Vissa år är dessa fält helt täckta av blommande raps, vilket brukar vara en imponerande syn. Men den här säsongen odlas säd på åkrarna. Hur som helst tycker jag att bilden blev riktigt fin, med de grönskande fälten och vägen som leder betraktaren in i motivet.
Harlösabäckens dalgång
Från Hjularöds slott rinner en liten porlande bäck ner mot Harlösa för att senare mynna ut i Kävlingeån. Genom årtusendena har här skapats en djup dalgång, som är otroligt vacker så här års.
Blommor som sommargyllen och smörblomma förgyller verkligen gräsängarna, som hålls i schack av betande kor. Genom dalgången går även en av Skåneledens etapper.
Rent fotografiskt tog jag bilden mer eller mindre från cykelstyret så kompositionen hade säkert kunnat göras en smula bättre.
Bokeröds blommande raps och slingrande grusvägar
Uppe vid Bokeröd strax öster om Hjularöds slott blommade rapsen som bäst. Här gjorde jag ett kort stopp för att imponeras av alla de hundratusentals flitiga bin som frossade på rapsblommornas nektar. Ljudet från så många surrande små vingslag är verkligen speciellt.
Grusvägen som skär genom rapsfältet är för övrigt riktigt trevlig att cykla. Strax bortom vägkröken ligger gården Skotthusa.
Portalen in till Borstbäckens naturreservat
Ni som följer bloggen vet att jag besökt Borstbäckens naturreservat vid ett flertal tillfällen. Men sällan har jag fått ett så här vackert välkomnande. För vid den norra infarten till ravinen möttes jag av den här portalen bestående av grönskande bokskog, blommande hästkastanj och höga granar.
Här kändes det nästan som att man står vid en port som leder in till en sagovärld. Vilket det på sätt och vis även är. För Borstbäckens naturreservat är en speciellt plats som skiljer sig väldigt mycket från den omgärdande jordbruksmarken.
Blommande ramslök
Väl nere vid Borstbäckens porlande vatten noterade jag bokskogen var så grön som den kan vara i slutet av maj. Dessutom blommade ramslöken för fullt. Längs bäcken växer ramslöken i rikliga mängder, men eftersom det är ett naturreservat får den inte plockas här.
Om det fanns gott om blommande ramslök längs Borstbäcken så var det inget mot vad jag upptäckte i en skog några kilometer längre bort. Så här mycket ramslök har jag aldrig sett tidigare. Marken var helt täckt med växtens skimrande vita blommor.
Den karakteristiska lökdoften märkte jag dock inte av. Den brukar göra sig påmind först då ramslökens blad börjar vissna lite senare på sommaren.
Som de flesta säkert känner till föredrar jag att ta cykeln när jag beger mig ut i naturen. Det är betydligt mer klimatvänligt jämfört med bilen och det går att färdas betydligt längre sträckor än till fots. Den stora nackdelen är så klart att det inte går att ta med sig någon tung kamerautrustning. Vilket naturligtvis är väldigt synd.
I lördags tog jag en längre runda ut mot Revingehed och Krankesjön. Naturen var så vacker att jag bara var tvungen att stanna vid ett flertal tillfällen. Nu hade jag endast mobiltelefonen med ljusförhållandena var ju goda så bildkvaliteten blev inte så tokig.
Bilden ovan är tagen längs den gamla järnvägsvallen mellan Torna Hällestad och Harlösa. Spåren togs bort någon gång på 80-talet och sedan dess fungerar spåret som vandrings- och cykelled. Sträckan utgör även en del av Skåneleden (SL2). Det var naturligtvis det blommande trädet som gjorde att jag stannade just här och tog en bild.
Det är verkligen en härlig tid nu när gräset grönskar och vitsipporna står i full blom. Jag får intrycket av att mängden vitsippor varierar från år till år. Den här säsongen är det vackra vita små blommorna väldigt rikliga.
Den blommande skogsvägen
Den här lilla skogsvägen går genom Silvåkraskogen sydväst om Krankesjön. Vägen är så pass liten att den inte ens finns markerad på Lantmäteriets karta. Men jag har stannat till här tidigare år och beundrat alla vitsipporna. Vyn jag möttes av i år gjorde mig inte besviken.
Prästaskogens vitsippor
Sedan var jag så klart även tvungen att göra ett stopp vid Prästaskogen strax utanför Torna Hällestad. Vitsipporna blommar under den korta period då vårsolens varma strålar når ner till marken. Om bara några veckor har bokskogen slagit ut och ljuset har ingen möjlighet att tränga igenom det kompakta lövverket.
