Tidigare idag tog jag min nyinköpta mountainbike och begav mig ut i det fagra Skånska försommarlandskapet. Vädret var helt underbart och termometern visade långt över 20-gradersstrecket. Lyckligtvis hade jag packat ner kompaktdigitalen så jag fick även gäng bilder med mig hem. Bilden ovan är tagen från bergsknallen Billebjer strax öster om Lund. Från toppen har man en underbar utsikt över den Skånska slätten.
Bilden är tagen i en beteshage strax intill Billebjer utanför Lund. Det låga kvällsljuset når endast toppen av trädet uppe till höger och ger lövverket en lätt gyllene ton. Växten i förgrunden har sedan länge blommat ut. Kvar finns bara ett visset skelett.
Ja, det är väl ungefär där vi befinner oss just nu. Vissa dagar kan man fortfarande ana ljuset och värmen, men det råder ändå inga tvivel om att vi går mot mörkare tider. Rent fotografiskt är ljuset stundtals helt magiskt vid den här tiden på året. Kontrasterna blir hårdare, färgerna fetare. Bilden ovan fångade jag i en av hagarna runt Billebjer i lördags.
Första dagen i oktober bjöd på solsken och temperaturer långt över 20-strecket. Framåt eftermiddagen tog jag bilen ut till Billebjer, som ligger ca 6 kilometer öster om centrala Lund. Från ”klinten” har man en härlig utsikt över nejden. Just idag låg det ett vackert och diffust dis över slätten, vilket bidrog till ett extra fint djup i bilden. Säg nu inget annat än att Skåne är vackert!
Vädergudarna visade upp sin vackrare sida på lördagen. Därför tog jag bilen ut till Billebjer i jakt på lite bilder. För er som bor i närheten av Lund behöver platsen ingen närmare presentation, men för alla andra kan jag berätta att det är en bergsknalle och sedan många år nedlagt stenbrott några kilometer öster om Lund. Redan på 1920-talet blev det ett naturreservat. Bjer kommer för övrigt från (skåne)danskan och betyder föga överraskande berg.
Tyvärr blev det lite gråmulet när jag kom dit. Men så, precis innan jag tänkte bege mig hem igen så sprack molntäcket upp. Vilken skillnad!
Just den här bilden är tagen nerifrån ravinen upp mot själva bergsknallen. Med en brännvidd på 12 mm blir perspektivet en smula lustigt. Den inte överdrivet stora stenen i förgrunden ser nästan större ut än hela berget. Och kika lite extra på färgerna, man kan knappt tro att bilden är tagen i början av februari, det ska ju vara vinter nu…