Med de närmast obefintliga ljusbetingelser som råder vid den här tiden på året känns alltid de svartvita bilderna som en räddningsplanka. Att jag gillar att fånga raka trädstammar på bild har väl inte undgått någon.
Det finns en speciell mystik i den här typen av motiv. Ju längre in man tittar i skogen, desto dunklare blir ljuset för att till slut övergå i totalt mörker. Bara fantasin sätter gränser för vad som döljer sig långt därinne.
Den gångna helgen övergick hösten snabbt till vinter i Skåne. Om snöfallet inte hade blandats upp med en massa regn hade vi antagligen haft ett snödjup på flera decimeter. Men vintern blir sällan långvarig i här. Redan under natten kommer temperaturen att stiga och i morgon lär den sista snön töa bort.
Idag har det varit en riktigt solig och kall vinterdag. Tyvärr hade jag ingen möjlighet att åka ut och fotografera den. Bilden ovan tog jag förra vintern. Men den skulle väl lika väl ha kunnat vara från idag.
Det har varit väldigt mycket november de senaste veckorna. Det vill säga regn, blåst och gråväder. Men idag tittade faktiskt solen fram en stund. Lägligt nog råkade jag befinna mig i Skrylleskogen och lyckades åtminstone få något i bildväg med mig hem. Granskog i motljus är ju aldrig fel.
Med tanke på hur mörk världen ser ut just nu hade det inte varit fel med lite mer solsken. Som tur är finns det en del av den varan i mitt bildarkiv.
Nu var det ett tag sedan jag var ute och jagade nya motiv. I brist på nytt material får jag fortsätta att gräva bland det gamla. Här är ytterligare en bild jag tog vid Måryd för en knapp månad sedan. Om vädret tillåter ska jag försöka planera en eller ett par fotoutflykter i nästa vecka.