När jag var ute vid Borelund för någon vecka sedan upptäckte jag en väldigt ljus rovfågel som stundtals flög över fälten. Jag lyckades få några bilder på den, dock långt ifrån perfekta. Jag är inte säker, men min gissning är att detta är en så kallad Börringevråk.
Börringevråken är egentligen en helt vanlig ormvråk. Skillnaden är just att den är är ovanligt ljus i fjäderdräkten. Namnet har den så klart fått efter skånska Börringe, där det lär finnas ovanligt många individer av denna ljusa sort.
Än så länge har vi inte haft några riktigt vita dagar i Skåne den här vintern. Jag hoppas att det åtminstone kommer lite snö innan våren gör sitt intåg. Men även utan snö kan vinterskogen vara vacker och väldigt speciell.
Det låga släpljuset, de kala träden och de roströda löven på marken i bokskogen skapar en trolsk stämning. Här gör stillheten att tiden stannar, om än bara för en kort stund.
Bilden är tagen i skogen norr om Fjällfotasjön, vid en geografisk plats som kallas för Långebjär.
Även idag blir det fågeltema på bloggen. Den här vackra domherren hittade på en gren i en mindre al tidigare i veckan. Bilden är ett bra exempel på att det går att få till bra bilder trots att det finns mindre grenar i vägen mellan kameran och fågeln. Det viktiga är så klart att själva fågeln blir skarp.
Domherre-hanen är väldigt lätt att känna igen på det klarröda bröstet. Under sommarmånaderna drar sig domherren långt ut i skogen och brukar då vara ganska svår att upptäcka. Betydligt fler individer går att finna i Skåne nu under vintern.
I Skåne är sångsvanar inte alls lika vanliga som knölsvanar. Därför blev jag extra glad när jag såg denna kvartett komma flygande längs Krankesjöns strand för några dagar sedan.
Det finns naturligtvis sångsvanar som häckar i Skåne, men mest sannolikt är att denna grupp har lämnat kylan i norr och flugit mot lite mildare breddgrader. Kanske stannar de här hela vintern.
Blåmesen är en av de mest karismatiska småfåglar vi har i Sverige. Jag vill nog påstå att den även är en av de vackrare. Liksom talgoxen är den relativt orädd och därmed ganska lätt att fånga på bild. Jag har tagit många bilder på blåmesar den senaste tiden. Just den här är jag lite extra nöjd med.
Bilden tog jag i Risens naturreservat för en vecka sedan. Ljuset var riktigt bra och för ett par sekunder satte sig blåmesen helt perfekt i förhållande till de djupt röda bären på busken. Jag vet inte riktigt vad det är för slags bär, men det kan mycket väl vara hagtorn. Sammantaget blev det här en fågelbild med ovanligt mycket färg, i synnerhet med tanke på årstiden.
