Svartmesen kan sägas vara talgoxens mindre kusin. Precis lika livlig, temperamentsfull och ljudlig. Ständigt på jakt efter något ätbart bland träden.
Utseendemässigt skiljer den sig inte jättemycket från varken talgoxe eller entita. Svartmesen är dock mindre och lättare. På ett ungefär matchar den blåmesen i storlek.
Faktum är att när jag fotograferade denna fågel i solskenet den gångna helgen trodde jag först att det var en entita. Sedan tänkte jag att det kanske var en blek talgoxe.
För svartmesar är inte lika vanliga och det är ganska sällan jag lyckas fånga dem på bild. Kanske beror det på att fåglarna oftast håller till långt uppe i grantopparna. Många flyttar även norrut under sommarhalvåret.
Att svartmesen inte väger mer knappa tio gram tycker jag framgår ganska tydligt av dessa båda bilder. För hur skulle den annars så obehindrat haka sig fast och dingla i tallens barr.