Eftersom vi går mot kallare och mörkare tider är jag rädd för att jag måste börja gräva lite i arkivet för att hålla bloggen levande det närmaste halvåret. I vilket fall känns det så just nu.
Den här bilden tog jag en solig septemberdag på stranden i Lomma för sex år sedan. Nu är jag tyvärr ingen expert på tång och alger, men jag gissar att det är en ruska med klassisk blåstång och lite sjögräs.
Jag tycker att bilden förmedlar en frisk känsla av vind och saltstänk.
För bara ett par veckor sedan trängdes semestrande badgäster på den här stranden. Nu ligger den öde och väntar in höstens stormar.
De senaste dagarna har sommaren verkligen visat sin bästa sida i Skåne. Jag kan bara gratulera alla som har tagit semester just den här veckan. För egen del jobbar jag på som vanligt. Men jag försöker naturligtvis hitta små luckor mellan alla arbetsuppgifter.
I morse steg jag upp extra tidigt och cyklade en runda på drygt fyra mil i solskenet. En stor del av sträckan gick längs strandpromenaderna i Lomma och Bjärred. När jag svängde in på den lilla grusstigen som leder ner till havet strax söder om Lomma kunde jag inte bli annat än glad. Framför mig väntade ett nästintill spegelblankt och turkosfärgat Öresund. Håll med om att det är vackert!
Hamnpiren i Lomma fotograferad en småkylig februarikväll för exakt fyra år sedan. Jag tycker det är ganska läckert hur de fasta linjerna och distinkta röd-vita färgtonerna på pirmärket möter det diffusa och oroliga havet. Längst borta i horisonten går det att ana en tunn strimma kvällssol.
Jag har upplevt flera ensamma kvällar på stranden de senaste åren. Kvällar när det bara varit jag, kameran och det där magiska ljuset som trätt fram i samma ögonblick som solen dalat ner bakom horisonten. Idag fick jag en enorm längtan att få uppleva just en sådan kväll. Om bara några veckor är det förmodligen tillräckligt varmt att våga sig ut.
Just den här bilden fångade jag på Lomma strand för snart fyra år sedan. Tiden går fort…