Att fånga fåglar på bild när de sitter på en gren eller simmar runt i vattnet är en sak. Att fånga dem i flykten är en helt annan. På sätt och vis är det en större utmaning att fånga dem i flykten. Du har betydligt mindre tid på dig och skärpan måste sitta där direkt. Att bara hålla kvar dem i sökaren är nästan en svårighet i sig. 

Den här skrattmåsen tog jag över Källby dammar tidigare idag. Skrattmåsen är en väldigt vanlig fågel i Sverige. Den ser dock inte likadan ut på vintern som på sommaren. Den chokladbruna hättan och mörkröda näbben som individen på bilden har bara äldre fåglar under sommarhalvåret. 

Som jag skrev i en tidigare bloggpost fick jag en hel del fina bilder på rödhakar i Måryd för ett tag sedan. På kvällen blir de små fåglarnas porlande sång extra intensiv och då är det inte så svårt att hitta dem på grenar och i buskar. 

Rödhaken är allmän i större delen av landet och trivs bäst i skog och parker. Den äter mestadels insekter och spindlar. Utseendemässigt är den väldigt lätt att känna igen på sin orangea haka och lite sorgsna ögon. En intressant detalj är att den bygger sitt bo på marken. 

> Läs mer om rödhaken på Wikipedia 

Steglitsen är en fågel som jag varit på jakt efter en längre tid. Igår lyckades jag äntligen fånga den på bild. Jag hittade ett helt gäng individer i en samling större furubuskar. Vad jag kunde se plockade de fröer från trädens stora kottar.

Efter att ha varit väldigt sällsynt har steglitsen återhämtat sig i Sverige under senare år. Den trivs i öppna landskap, gärna där det finns gott om det vi kallar för ogräs, till exempel tistlar och olika kardborrar.

Förr i tiden användes även den färgglada finken som burfågel. Numera är det naturligtvis förbjudet att fånga vilda fåglar.

Du är kanske även intresserad av:

Steglitser äter tistelfrön vid Källby dammar

Under mina turer i skogen de senaste veckorna är tveklöst bofinken den fågelart som både har synts och hörts mest. Hanarnas vackra och karaktäristiska sång påminner om att den varma årstiden står för dörren.

Den relativt orädda bofinken är lätt att finna, antingen när den springer runt på marken i jakt efter fröer och insekter, eller sittande på en gren där den oftast sjunger. Bofinken lär vara en av Sveriges vanligaste fågelarter och det betvivlar jag inte.

Just den här bofinken hittade jag i en björkskog strax väster om Krankesjön. 

För någon vecka sedan upptäckte jag den här svartvita fågeln sittande på en träpåle. Rent spontant hade jag lite svårt att artbestämma den. Men efter att ha kollat i fågelboken konstaterar jag att det är en varfågel. 

Varfågeln tillhör gruppen törnskator och är förhållandevis allmän i landet. Trots att den inte är större än en trast är det ganska glupsk rovfågel som äter allt från mindre fåglar och möss till grodor och större insekter. Den använder sin kraftiga näbb till att stycka sitt byte. Notera även de kraftigt byggda, nästan överdimensionerade benen. 

Se även:

Varfågel vid Krankesjön

Varfågeln anländer på hösten