Ett snabbt stopp intill det blommande rapsfältet vid Södra Sandby mölla igår kväll. Och så hade jag plötsligt tagit årets första bild för maj månad.
Det har onekligen varit en märklig vår det här året. Inte för att förändringarna i naturen urskilt sig mycket från alla andra år. Men det har som bekant hänt andra saker som hunnit påverka vardagen för i stort sett varje människa på jorden. Inget är som förut och frågan som många säkert ställer sig är hur länge vi ska behöva vänta, innan det blir just så, som förut.
Oavsett vilket. För mig har den första maj alltid markerat startskottet på sommaren. Låt oss hoppas att den blir varm, solig och kanske även lite regnig vid ett antal jämnt fördelade tillfällen.
Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag en avstickare till Körsbärsdalen tidigare i veckan. Körsbärsdalen ligger i närheten av Idala strax söder om Veberöd. Här har Skogsmöllebäcken under århundradena skapat en djup ravin som skär genom såväl gammal fäladsmark som grönskande bokskog.
Körsbärsdalen, eller Hasslemölla fälad som området egentligen heter, är värd ett besök oavsett årstid. Men allra vackrast och välbesökt är så klart platsen just nu när de många körsbärsträden står i full blom. Trädens vita blommor skapar tillsammans med de nyutslagna björkarna och vitsipporna på marken en smått sagolik miljö.
För årstiden var det ovanligt varmt när jag besökte platsen, runt 20 grader. Solen sken från en nästan molnfri himmel och bidrog till att färgerna blev extra intensiva. Trots att besöket blev relativt kort fick jag ändå ett helt gäng bilder med mig hem.
Jag fann dessutom betydligt mer att fotografera än enbart körsbärsträden. Det är exempelvis svårt att gå förbi stora mattor av vitsippor utan att trycka av några rutor. Nere i bäckravinen tävlade vitsipporna dessutom med de närbesläktade gulsipporna om de mest åtråvärda platserna längs det porlande vattnet.
I närheten av Silvåkra gård i Skåne finns en liten väg som omgärdas av en gammal trädallé. Den här vägen var förmodligen betydligt mer använd förr i tiden. Idag används den nog främst av skogsmaskiner och traktorer. Träden är gamla och nästan oproportionerligt höga jämfört med den lilla och snart igenväxta vägen.
Jag skulle nog undvika att ta just den här vägen en riktig blåsig dag. Flera av träden ser väderbitna ut och det ligger en del större nedblåsta grenar på marken. Men jag gillar verkligen den här typen av glömda platser där tiden har fått stanna en stund.
I stort sett varje vår sedan jag drog igång den här bloggen har jag lagt upp bilder på blommande vitsippor. Så jag ser ingen anledning till varför jag skulle gå ifrån den traditionen i år.
Igår gjorde jag en längre utflykt med cykeln. Jag begav mig österut från Lund och när jag kom hem visade trippmätaren dryga sex mil. Under min tur passerade jag bland annat Billebjer och Trollskogen, två säkra platser om man är på jakt efter vitsippor i riktigt rikliga mängder.
Den översta bilden är tagen vid en av de branta stigar som leder upp mot Billebjers högsta punkt. Om ni tittar noga – det syns tyvärr inte riktigt bra eftersom bilden är förminskad – så är hela branten helt täckt med vitsippor. Även den andra bilden är tagen vid Billebjer.
Som några kanske har noterat har det tyvärr inte blivit lika många uppdateringar på bloggen som vanligt. Även jag påverkas så klart av Corona-läget i världen. Om inte direkt, så åtminstone indirekt. Jag spenderar mer tid hemma vid datorn och gör inte lika många spontanutflykter som vanligt. Och när jag beger mig ut i naturen blir det oftast – som vid det här tillfället – med cykeln.
Men jag noterar även med viss glädje att antalet besökare på bloggen har ökat ganska ordentligt den senaste månaden. Dels är det antagligen så att många sitter hemma vid datorn och helt enkelt inte har något annat att göra än att spontansöka efter olika saker.
Sedan är det även så Corona-läget har gjort att det lokala friluftslivet har fått ett ordentligt uppsving. Plötsligt ska alla skåningar bege sig ut i skogen – för det sägs ju vara sunt och virusfritt. Jag har ju skrivit en helt del om många av Skånes mest natursköna platser genom åren och många är säkert ute efter snabba tips. Alla är så klart hjärtligt välkomna.
Jag avslutar bloggposten med ytterligare en bild, den här gången från Trollskogen, eller Prästaskogen som den egentligen heter. För vitsippan är det avgörande att den hinner växa upp och blomma ut innan lövsprickningen. För därefter försvinner solens energirika strålar och skogen blir mörk och dunkel. På den här bilden tycker jag att kontrasten mellan den skirt gröna vitsippemattan kontrasterar sig tydligt mot de än så länge nakna träden.
Alla som bor i Skåne kan intyga att vädret i stort sett har
varit helt bedrövligt de senaste två veckorna. Den gångna fredagen var
emellertid ett stort undantag. Trots att jag hade lite klent med tid lyckades
jag klämma in en kort runda genom Trollskogen och Gryteskog, naturreservatet
som ligger strax utanför Torna Hällestad.
Med facit i hand önskar jag att jag hade reserverat hela
fredagen åt uteliv. För i rejäl kontrast till de senaste veckornas stormar och
regnoväder var det helt underbart att njuta av solen. Det känns verkligen att
den värmer på ett helt annat sätt jämfört med bara för en månad sedan. Några
veckor till så är förhoppningsvis våren här på allvar.
Den översta motljusbilden är tagen vid en av de många och
smått unika vresbokar som växer i Gryteskogs naturreservat. Jag tycker helt
klart att de krokiga träden har sin charm oavsett årstid.
Den andra bilden är tagen under ett av de största och antagligen
även äldsta bokträden i området.
Slutligen passade jag även på att ta några bilder vid den lilla dammen i Gryteskog. Notera hur tydligt de kala träden reflekteras i vattnet.
