När vintern besöker Skåne gäller det att hänga med i svängarna. För den stannar oftast inte speciellt länge. Eftersom lördagen bjöd på ett helt fantastiskt vinterväder bestämde jag mig för att ta en liten tur på Skåneleden i trakterna runt Torna Hällestad och Skrylle.
Från dessa stigar jag ju publicerat otaliga bilder genom åren, men ingen dag är den andra lik och jag brukar finna något nytt att fotografera varje gång. Bildskörden blev inte så tokig den här dagen. Här är några favoriter.
Utsikten från Hällestadsåsen
Åsen strax väster om Torna Hällestad är definitivt en av mina favoritplatser i närområdet. Utsikten från hagarna är helt fantastisk. Närmast, längs vägen mellan Torna Hällestad och Södra Sandby ligger den gamla gården Kronotorp.
Ytterligare lite längre bort sträcker Revingeheds vidsträckta fält ut sig runt Krankesjön. Längst borta vid horisonten slutar Vombsänkan och terrängen blir åter högre.
Trollskogen
Tidens tand har varit hård mot de gamla vresbokarna i Trollskogen. Min gissning är att de gamla träden har blivit mindre motståndskraftiga under de varma och torra somrarna vi haft de senaste årtiondena. Men än så länge går det att njuta av de spektakulära träden som är helt unika för den här platsen. Så här på vintern blir de krokiga formerna mer framträdande.
I granskogens dunkla ljus
Granskogen har minskat betydligt i Skrylleområdet de senaste åren. Även här är värmen och torkan ett stort problem. Granarna blir angripna av granbarkborrar, vilket i slutändan gör att träden dör. Därför måste de avverkas i förtid.
Men lite granskog finns fortfarande kvar. En bit inne i en av dessa passade jag på att ta den här bilden. Inne i skogen var det mörkt, men en bit bort bröt eftermiddagssolen in mellan stammarna.
Dalby fälad
Ute på Dalby fälad var de gamla hagmarkerna täcka av frost och ett tunt snötäcke. Just nu ligger all växtlighet i vinterdvala i väntan på en ny vår.
Vi har kommit en bit in i juni månad. Den tid på året så naturen grönskar och blomstrar som allra mest. På onsdagen bestämde jag mig för att stuva in cykeln i bilen och bege mig österut för ett litet cykeläventyr på några av Skånes mest undanskymda skogs- och grusvägar. Detta var helt klart den bästa och vackraste cykelturen jag tagit på länge.
Jag utgick från det gamla Alunbruket vid Andrarum. Härifrån begav jag mig norrut längs Sverigeleden. Via Agusa och Rebbetuaröd tog jag mig upp på Linderödsåsens höjder och dess djupa skogar. Sedan vek jag av mot sydost.
Från Degeberga följde jag den gamla banvallen en dryg mil innan jag vek av västerut upp mot Maglehems ora och Glimminge skog. Det var där jag tog bilden ovan. Turen avslutades med riktigt natursköna småvägar längs Fiskabäcken, innan jag på åter var framme vid Verkasjön och Alunbruket. En sträcka på sammanlagt 57 kilometer.
Som tur var hade jag med mig kameran den här gången. Därför har jag nöjet att visa upp ett helt gäng riktigt somriga bilder från utflykten.
Mellan Rebbetuaröd och Galenby
Miljön jag fann längs den lilla grusvägen mellan Rebbetuaröd och Galenby var verkligen speciell. Här fick man känslan av att tiden stått still under det senaste århundradet. Jag passerade bland annat en välbevarad backstuga med ett klassiskt stråtak. Strax därefter ledde den lilla skogsvägen mig till en hage där hundratusentals smörblommor färgade hagarna gula.
På en del ställen fann jag spår av både gamla stengärden och ruiner, som skvallrade om att betydligt fler människor levde och brukade jorden här förr i tiden. Idag finns här bara några enstaka hus här, varav flera antagligen endast fungerar som sommarboenden.
Namnet Galenby kan kanske verka lite underligt och opassande för en svensk. Men min högst personliga gissning är att namnet syftar på den gamla danska uradelssläkten, som bar just namnet Galen.
Degeberga backar
Degeberga backar ligger i direkt anslutning till tätorten med samma namn. Precis som de närliggande Brösarps backar bildades de sandiga kullarna under den senaste istiden för flera tusen år sedan.
I den varma och kalkrika sandjorden trivs bland annat tofsäxing, sandlilja och backtimjan. Med lite tur kan man även finna sandödlor här.
Gräset på backarna har betats av djur genom århundradena och gör så än idag. När jag stannade till och tog bilden från den gamla banvallen låg ett 30-tal vita kor och vilade sig i sommarsolen. Även om ljuset kunde varit roligare så tycker jag ändå att det blev en trevlig bild på landskapet.
Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp
Många gamla avvecklade järnvägsspår i Skåne fungerar idag som cykelvägar. Den gamla banvallen mellan Degeberga och Brösarp var en ny bekantskap för mig. Men detta är sträcka jag gärna cyklar fler gånger. Utöver en fantastisk natur kantas spåret av flera järnvägsminnen i form av vackra stationsbyggnader, magasin och perronger. Första biten var visserligen asfalterad. Många gillar säkert det, men själv föredrar jag grus.
En bit söder om Degeberga övergick det emellertid till klassisk ”tvåspårig” grusväg. Att i relativt hög fart susa fram under trädens mäktiga lövverk är en underbar känsla. Vid Dunderbäckens naturreservat i närheten av den lilla byn Österlia stannade jag till och tog bilden ovan.
Fiskabäck
Fiskabäck är inte bara ett litet vattendrag, utan även ett geografiskt område strax norr om Verkaåns dalgång. Det kuperade kulturlandskapet präglas av såväl gammal hagmark som djupa skogar. Och mellan dessa löper små vägar som är helt fantastiska att cykla på. Extra vackra är vägarna så här i försommartid när de kantas av blommande harris, sandvita och hundkex.
Verkasjön
Strax öster som Christinehofs ekopark ligger Verkasjön. Sjön är ursprungligen en torvtäkt som förr i tiden försåg det närliggande Alunbruket med bränsle. Med sitt läge längs Skåneleden är den idag är ett populärt utflyktsmål. Även fritidsfiskare brukar besöka sjön i jakt på bland annat gädda och abborre. Verkasjön blev mitt sista stopp under det här lilla äventyret. Vid en av de små fiskebryggorna tog jag bilden ovan.
Just nu blommar de skånska vitsipporna som bäst. Här på bloggen har det nästan blivit tradition att varje vår publicera bilder på en av Skånes kanske populäraste vårblomma.
Om man vill uppleva en skog full av blommande vitsippor är det en god idé att bege sig till Knivsåsens naturreservat. I den höga bokskogen mellan Dalbys gamla stenbrott och åsen är marken nästan helt täckt av vårens vackraste blomma.
Inte lika förtrollande på bild som i verkligheten
Eftersom jag ändå hade vägarna förbi stannade jag till och gick en liten runda i skogen. Givetvis var det helt omöjligt att låta bli att fotografera den underbara miljön.
Jag finner det ganska utmanande skildra vitsippor på bild. Blommorna är liksom alltid lite mer förtrollande och hänförande i verkligheten. Och att återge den lätt söta doft som sprider sig i skogen låter sig naturligtvis inte göras.
Men här publicerar jag hur som helst tre dagsfärska exempel från den ganska digra bildskörden.
Mitt fotograferande har verkligen inte gått på högvarv den senaste tiden. Så lite för att råda bot på torkan i bloggflödet tänkte jag lägga ut några bilder som jag tog i samband med en vandringstur genom Skrylle-området på måndagen.
Med tanke på att jag startade min tur först vid 14-tiden och hade som ambition att avverka en dryg mil innan mörkret började lägga sig var jag tvungen att hålla ett ganska bra tempo. Det fanns alltså inget utrymme för några längre stopp. Men jag hade kameran med i ryggsäcken och i vanlig ordning kunde jag inte låta bli att ta några snabba bilder på vägen.
Bilden ovan är väl mer eller mindre ett favoritmotiv. Det är onekligen något speciellt med en mörk granskog som längre bort öppnar upp sig mot en ljus bakgrund. Lägg därtill härligt grön mossa på marken.
Under många år var granskogen lite av ett signum för Skrylle-området. Men idag har nästan all granskog ersatts av blandskog. Dels på grund av ett flertal kraftiga stormar, men under främst de senaste åren har även granbarkborrens framfart gjort att avverkningen har påskyndats.
Dalby fälad no 5
Ute på Dalby fälad rådde ett härligt lugn. Än så länge ligger växtligheten i djup dvala. I de skuggiga partierna dit solen strålar inte kunde nå låg den snö som föll den gångna natten fortfarande kvar. Här upptäckte jag även en mindre grupp dovhjortar. Att försöka fånga dem på bild med min lilla kamera var naturligtvis lönlöst.
Skrölle backar
När jag passerade Skrölle backar, en hed som ligger alldeles i närheten av Skryllegården, höll solen just på att dala ner bakom trädtopparna. Då passade jag på att bilden ovan. Trots att min lilla kamera inte har något imponerande dynamiskt omfång tycker jag ändå att resultatet blev hyggligt med stengärdet i förgrunden och de nakna träden framför en orangefärgad himmel.
Sedan behövde jag bara vända mig om för att upptäcka en läcker fullmåne borta i nordost. Någon närbild på månen var inte att tänka på, men tittar ni noga så kan ni säkert finna den i mitten av bilden.
Båda dessa bilder är alltså tagna på i stort sätt samma ställe. Tänk så olika resultat det går att åstadkomma bara genom att rikta kameran i ett annat väderstreck.
Vi fick vita och frostiga juldagar i Skåne det här året. Det hör knappast till vanligheterna. Efter en solig juldag bjöd annandagen på ett par minusgrader och relativt tät dimma.
Eftersom jag gillar att fotografera landskap i dimma – inte minst när det ligger snö på marken och träden – packade jag ner kameran och begav mig inåt landet. Efter bara ett par kilometers körning insåg jag att underlaget var riktig halt. Den fuktiga luften hade helt enkelt skapat ett tunt islager på de kalla vägbanorna.
Så när jag kom till Dalby bestämde jag mig för att göra ett tidigt stopp i Dalby Söderskog. Trots att turen inte riktigt blev som planerad fick jag ändå ett gäng trevliga och väldigt vintriga bilder med mig hem. Dimman var mestadels tät, men stundtals lyckades solens strålar och även lite blå himmel bryta igenom, vilket gav bilderna lite extra karaktär.
Dalby Hage var inbäddad i ett frostigt dis
Den här bilden är tagen en bit ut i Dalby Hage. Hela landskapet var inbäddat i ett frostigt dis. Men solen blottade sig som en matt skiva en bit ovanför trädtopparna.
Den lilla bäcken som rinner genom Dalby Söderskog var till stor del täckt av is. Men på de ställen där vattnet var som mest livligt hade frosten inte hunnit få övertag. Med hjälp av dimman tycker jag att det var något enklare att hitta renare kompositionen i den täta och snåriga skogen. Endast träden närmast kameran framträdde tydligt framför den matta och grå bakgrunden.
Blå himmel ovanför dimman
Den här bilden är egentligen ganska enkel. Just när jag tog den gick det att ana lite blå himmel ovanför det dimmiga locket närmast marken. Notera att sikten var så pass begränsad att det inte gick att se vad som fanns bakom träd- och buskpartiet närmast kameran. Ett tunt täcke med snö och is gav trädens grenar en extra lyster.
