Just nu blommar de skånska vitsipporna som bäst. Här på bloggen har det nästan blivit tradition att varje vår publicera bilder på en av Skånes kanske populäraste vårblomma.
Om man vill uppleva en skog full av blommande vitsippor är det en god idé att bege sig till Knivsåsens naturreservat. I den höga bokskogen mellan Dalbys gamla stenbrott och åsen är marken nästan helt täckt av vårens vackraste blomma.
Inte lika förtrollande på bild som i verkligheten
Eftersom jag ändå hade vägarna förbi stannade jag till och gick en liten runda i skogen. Givetvis var det helt omöjligt att låta bli att fotografera den underbara miljön.
Jag finner det ganska utmanande skildra vitsippor på bild. Blommorna är liksom alltid lite mer förtrollande och hänförande i verkligheten. Och att återge den lätt söta doft som sprider sig i skogen låter sig naturligtvis inte göras.
Men här publicerar jag hur som helst tre dagsfärska exempel från den ganska digra bildskörden.
Mitt fotograferande har verkligen inte gått på högvarv den senaste tiden. Så lite för att råda bot på torkan i bloggflödet tänkte jag lägga ut några bilder som jag tog i samband med en vandringstur genom Skrylle-området på måndagen.
Med tanke på att jag startade min tur först vid 14-tiden och hade som ambition att avverka en dryg mil innan mörkret började lägga sig var jag tvungen att hålla ett ganska bra tempo. Det fanns alltså inget utrymme för några längre stopp. Men jag hade kameran med i ryggsäcken och i vanlig ordning kunde jag inte låta bli att ta några snabba bilder på vägen.
Bilden ovan är väl mer eller mindre ett favoritmotiv. Det är onekligen något speciellt med en mörk granskog som längre bort öppnar upp sig mot en ljus bakgrund. Lägg därtill härligt grön mossa på marken.
Under många år var granskogen lite av ett signum för Skrylle-området. Men idag har nästan all granskog ersatts av blandskog. Dels på grund av ett flertal kraftiga stormar, men under främst de senaste åren har även granbarkborrens framfart gjort att avverkningen har påskyndats.
Dalby fälad no 5
Ute på Dalby fälad rådde ett härligt lugn. Än så länge ligger växtligheten i djup dvala. I de skuggiga partierna dit solen strålar inte kunde nå låg den snö som föll den gångna natten fortfarande kvar. Här upptäckte jag även en mindre grupp dovhjortar. Att försöka fånga dem på bild med min lilla kamera var naturligtvis lönlöst.
Skrölle backar
När jag passerade Skrölle backar, en hed som ligger alldeles i närheten av Skryllegården, höll solen just på att dala ner bakom trädtopparna. Då passade jag på att bilden ovan. Trots att min lilla kamera inte har något imponerande dynamiskt omfång tycker jag ändå att resultatet blev hyggligt med stengärdet i förgrunden och de nakna träden framför en orangefärgad himmel.
Sedan behövde jag bara vända mig om för att upptäcka en läcker fullmåne borta i nordost. Någon närbild på månen var inte att tänka på, men tittar ni noga så kan ni säkert finna den i mitten av bilden.
Båda dessa bilder är alltså tagna på i stort sätt samma ställe. Tänk så olika resultat det går att åstadkomma bara genom att rikta kameran i ett annat väderstreck.
Vi fick vita och frostiga juldagar i Skåne det här året. Det hör knappast till vanligheterna. Efter en solig juldag bjöd annandagen på ett par minusgrader och relativt tät dimma.
Eftersom jag gillar att fotografera landskap i dimma – inte minst när det ligger snö på marken och träden – packade jag ner kameran och begav mig inåt landet. Efter bara ett par kilometers körning insåg jag att underlaget var riktig halt. Den fuktiga luften hade helt enkelt skapat ett tunt islager på de kalla vägbanorna.
Så när jag kom till Dalby bestämde jag mig för att göra ett tidigt stopp i Dalby Söderskog. Trots att turen inte riktigt blev som planerad fick jag ändå ett gäng trevliga och väldigt vintriga bilder med mig hem. Dimman var mestadels tät, men stundtals lyckades solens strålar och även lite blå himmel bryta igenom, vilket gav bilderna lite extra karaktär.
Dalby Hage var inbäddad i ett frostigt dis
Den här bilden är tagen en bit ut i Dalby Hage. Hela landskapet var inbäddat i ett frostigt dis. Men solen blottade sig som en matt skiva en bit ovanför trädtopparna.
Den lilla bäcken som rinner genom Dalby Söderskog var till stor del täckt av is. Men på de ställen där vattnet var som mest livligt hade frosten inte hunnit få övertag. Med hjälp av dimman tycker jag att det var något enklare att hitta renare kompositionen i den täta och snåriga skogen. Endast träden närmast kameran framträdde tydligt framför den matta och grå bakgrunden.
Blå himmel ovanför dimman
Den här bilden är egentligen ganska enkel. Just när jag tog den gick det att ana lite blå himmel ovanför det dimmiga locket närmast marken. Notera att sikten var så pass begränsad att det inte gick att se vad som fanns bakom träd- och buskpartiet närmast kameran. Ett tunt täcke med snö och is gav trädens grenar en extra lyster.
När det kommer snö i Skåne gäller det att passa på. För det lär inte ta någon längre stund innan den har smält bort. Natten mellan onsdag och torsdag föll det en hel del snö. Jag tog tillfället i akt och begav mig ut till Skrylle och Måryd för att kolla läget. Som en del av Romeleåsen ligger de här platserna relativt högt och brukar alltid ha lite mer snö än hemma i Lund. Och mycket riktigt, det låg ett vackert och relativt orört vitt snötäcke på marken.
Det här är platser som jag har fotograferat många gånger tidigare. Det finns alltså en överhängande risk att vissa motiv återupprepar sig här på bloggen. Men alla årstider sätter ju sin prägel på motiven och ingen dag är egentligen den andra lik.
Bilden i toppen av bloggposten är tagen i en av de hagar som ligger mellan Måryd och Gryteskog. På sommaren betar både får och getter av blåbärsriset som täcker en stor del av marken. Men så här i vintertid råder ett härligt lugn mellan de höga träden. Bortsett från en mindre grupp uppskrämda dovhjortar och en del småfåglar såg jag inte många djur den här dagen.
Den här bilden är kanske inte så speciellt rent fotografiskt. Det som tilltalade mig var nog främst att man kunde ana de snötäckta åkrarna bortom träden och Vombsänkan. Jag gissar att det är skogen vid Hjularöds slott som man kan ana längst borta vid horisonten.
Tunn is på Boijsens dammar
Nattens kyla hade skapat ett tunt istäcke på Boijsens dammar. Bilden ovan är tagen vid den nedersta av de fem dammarna som alla är anlagda på olika höjd längs sluttningen. Som tur var hade vinden inte hunnit blåsa bort nysnön från trädens grenar. I så fall hade bilden inte haft samma vintriga karaktär.
Vid den andra dammen lutade snötäckta grenar sig ut mot den tunna isen, som hade antagit en lätt grönaktig ton. På den här bilden syns det även att dagens molntäcke var ganska tunt. Stundtals kunde man till och med ana lite blå himmel.
November månad har inte bjudit på speciellt många soldagar. Måndagen var dock ett stort undantag. Efter en kall natt med några minusgrader sken solen från en klarblå himmel och värmde upp den frost som bildats på marken.
Senare på eftermiddagen gjorde jag en kortare tur ut till Dalby Norreskog. Min tanke var egentligen bara att komma ut och få lite frisk luft. Men kameran fanns med och därmed slog jag liksom två flugor i en smäll.
Dalby Norreskog har jag besök otaliga gånger. Det finns sedan tidigare många bilder från området här på bloggen. Och nu tänkte jag bjuda på ytterligare fyra.
Bilden ovan är nog den jag är mest nöjd med. Bakom en av Norreskogs gamla ekar lyckades den låga kvällssolen precis tränga igenom. Eftersom allt annat låg i kall skugga blir solens varma ljus verkligen framträdande i motivet. Notera även de läckert gröna färgerna från mossan på ekens gamla spretiga grenar.
Isolerat ljus i trädens toppar
Även den här bilden tycker jag blev trevlig. Kompositionen var ju busenkel i sig, med den lilla skogsvägen som leder betraktaren in i bilden. Men det jag verkligen fastnade för var de intensivt gyllene löven ovanför vägen.
Anledningen till att färgerna verkligen stack ut var att återigen det låga och varma kvällsljuset, som gjorde att allt under trädtopparna låg i skugga.
Dagens sista solstrålar i bokskogen
Den här bilden tog jag inne i bokskogen, bara några minuter efter de två tidigare. Eftersom jag stod uppe på en mindre höjd lyckades jag även här få med dagens sista solstrålar. Inne i skogen, där de roströda löven låg som en matta på marken, hade mörkret redan börjat lägga sig.
Trots att kompositionen är okomplicerad tycker jag att det blev en typisk ”novemberbild”.
Den fjärde bilden tog jag något tidigare på kvällen, alldeles i skogskanten där hagmarkerna mellan Norreskog och Söderskog tar vid. Solens starka strålar ”gömde jag” bakom trädets stam.