Detta är inte någon renodlad arkitekturblogg. Men att fotografera arkitektur är något som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Under den här bloggkategorin samlar jag bilder på allt från moderna och nybyggda kontor till historiska byggnader.
På bästa läge längs strandpromenaden i Binz på tyska ön Rügen
ligger Kurhaus Binz. Denna pompösa och klassiska byggnad uppfördes 1907 enligt
ritningar av den tyske byggmästaren Otto Spalding.
Under främst 1920-talet var detta exklusiva badhotell populärt
bland välbärgade gäster som besökte kurorten Binz. På hotellet fanns bland
annat ett kasino och det arrangerades ständigt olika varietéer och kabaréer.
Kurhaus Binz klarade sig igenom såväl andra världskriget, då
det bland annat fungerade som härbärge åt flyktingar från de bombhärjade
städerna, och den följande DDR-tiden.
Under senare år har Kurhaus Binz moderniserats och restaurerats
till sin fornstora glans och drivs idag av hotellkedjan Travel Charme GmbH. Exklusiviteten
finns naturligtvis fortfarande kvar. Vill man bo i några av de vackra sviterna får
man vara beredd på att det kostar en del.
När jag besökte Binz för ett tag sedan fick jag tillfälle
att ta några bilder på byggnaden från olika vinklar och i varierande ljusförhållanden.
Bilden ovan är tagen i kvällsljuset från den långa piren som nästan ligger i
direkt anslutning till huset.
Den andra bilden togs i gryningsljuset. Perspektivet ser kanske lite underligt ut och det beror på att jag fick ta fyra olika bilder som jag sedan fogade samman i efterbehandlingen. Annars hade jag aldrig fått med hela huset med de 24 mm jag hade tillgång till.
Strax söder om Sassnitz på den tyska ön Rügen ligger det lika mäktiga som mytomspunna byggnadskomplexet Prora. Faktum är att Prora, med sin totala längd på över fyra kilometer fördelat på sex våningsplan, anses vara en av de längsta byggnaderna i världen.
Prora uppfördes som en semesteranläggning då nationalsocialismen
var det rådande idealet i Tyskland. Bygget startade 1936 men han aldrig
slutföras innan andra världskriget bröt ut 1939. Initiativtagare till Prora var
organisationen Kraft durch Freude (KdF), som löd under den nazistiska fackföreningsrörelsen
”Deutche Arbeitsfront”.
Grundtanken var att en betydande del av Tysklands arbetare
skulle erbjudas en relativt billig semester alldeles intill Rügens vackra
sandstrand. Totalt planerades för 10 000 rum, som samtidigt kunde
härbärgera 20 000 gäster. Alla skulle erbjudas boende i tio dagar, vilket
gjorde att anläggningen årligen skulle kunna ta emot en halv miljon gäster. Rummen
var relativt spartanska, men alla hade havsutsikt. I anslutning till
anläggningen planerades även för restauranger och en stor festplats. Dessa blev
dock aldrig färdigställda.
Ytligt betraktat verkar kanske idén bakom denna mäktiga semesteranläggning som både omtänksam och generös. Men bakom organisationen KdF fanns så klart flera mer eller mindre dolda mål och syften. För Prora var inget vanligt hotell eller vilohem. Dagarna på Prora var detaljplanerade och inrutade i en mängd olika aktiviteter, allt ifrån sporter till filmvisningar och konserter, som alla egentligen hade syftet att stärka den nazistiska regimens ideal. På Prora skulle trötta och tvivlande arbetare hämta kraft för att sedan återvända hem och jobba ännu hårdare för att återupprätta den tyska nationens stolthet.
Arkitektoniskt är Prora onekligen intressant. Tillsammans
med Reichsparteitagsgelände i Nürnberg är det ett av få bevarade byggnadsverk
från det tredje riket. Prora uppfördes i armerad betong, som sedan kläddes med
tegel och puts, vilket var en helt ny byggnadsform på 30-talet.
Under andra världskriget användes Prora bland annat som
fältsjukhus. Vid krigsslutet övertog Röda Armén anläggningen och brukade den
som soldatförläggning. I vilken omfattning Prora användes under DDR-tiden vet
jag inte riktigt, men jag gissar att stora delar bara fick förfalla. Det
gjordes även försök att spränga några av de ej färdigställda norra huskropparna,
dock utan någon större framgång. Den armerade betongen var helt enkelt för
stark. Dessa står idag kvar som tomma och inhägnade ruiner längs stranden.
Efter Tysklands återförening har Prora till stor del renoverats och rustats upp. Idag inrymmer anläggningen allt från exklusiva semesterlägenheter till vandrarhem. Antagligen är detta det enda rätta sättet att i längden bevara detta imponerande byggnadsverk för eftervärlden.
I förra veckan spenderade jag tre dagar vid den tyska Östersjökusten. Eftersom jag gärna vill resa relativt lätt lämnade jag den tunga kamerautrustningen hemma. Kompaktkameran fanns däremot med och jag packade även ner ett lättare resestativ. Även om det inte var någon egentlig fotoresa så fick jag en del bilder med mig hem. En del av dessa kommer jag säkert att lägga upp här på bloggen den närmaste tiden.
Jag börjar med dessa fyra som jag tog vid den berömda piren i kurorten Binz på ön Rügen. Jag steg upp före gryningen och begav mig ut till den vidsträckta stranden längs Prorer Wiek med förhoppning om att fånga en soluppgång. Tyvärr var det rejält disigt den här morgonen så någon sol gick inte att skönja. Men bilderna jag fick i det svaga, diffusa gryningsljuset blev ändå ganska trevliga.
Bryggan i Binz har en lika lång som brokig historia. Den
första byggdes i trä redan 1902 och fungerade främst som angöringsbrygga för båtar.
Drygt två år senare, den 30 december 1904, förstördes denna 560 meter långa
träkonstruktion i en häftig storm.
Två år därpå var en ny brygga uppförd, som senare fick namnet ”Prinz Heinrich Brücke“. Även denna skulle drabbas av en tragisk olycka. I samband med att en ångare lade till vid bryggan den 28 juli 1912 brast en sektion och 50 personer föll i vattnet. 17 av dem miste livet.
I och med att vägnätet byggdes ut förlorade bryggan sin funktion som angöringsplats. 1942 hade träkonstruktionen vittrat sönder så pass mycket att den kollapsade. Någon ny brygga byggdes varken under krigsåren eller DDR-tiden. Först 1994 uppfördes en ny pir i Binz. Denna är 370 meter lång och används fortfarande som angöringsplats för mindre utflyktsbåtar.
Det har hänt en hel del sedan jag för ett år sedan fotograferade Stockholmsledet 11 från Brunnshög. Den tio våningar höga byggnaden, som kommer att inrymma AXIS nya huvudkontor, börjar så smått bli klar. Det tycks dock återstå en del mindre arbeten på fasaden. Vidare gissar jag att det finns en hel del kvar att göra interiört.
Tidigare var det sagt att byggnaden på 42 000 kvadratmenter skulle stå färdig i maj 2019. Det datumet har antagligen senarelagts, för jag har svårt att tänka mig att allt kan färdigställas inom en månad.
Den här bilden tog jag för några dagar sedan. Bilden är
tagen med en teknik som jag börjat använda alltmer den senaste tiden. Inte
minst när jag fotograferar stora byggnader och skogslandskap. Bilden består
nämligen egentligen av sex olika exponeringar som jag sedan sammanfogat i
efterbehandlingen. På så sätt får jag betydligt mer vidvinkel än vad jag hade
med mig vid fototillfället. Och resultatet blir inte helt tokigt.
Lund har nyligen fått en helt ny tingsrätt. Den nya byggnaden ligger granne med kommunhuset Kristallen strax väster om Lunds centralstation. Eftersom jag ändå hade vägarna förbi passade jag på att ta några bilder på den nya byggnaden.
Tingsrättsbyggnaden är ritad av FOJAB arkitekter och byggherre var NCC. Byggnaden är indelad i olika sektioner fördelat på sammanlagt sju plan, varav ett är under mark. Fasaden består huvudsakligen av koppar, glas och ljus natursten. Samtliga hörn är vackert avrundade och de vertikala kopparplåtarna runt fönsterpartierna samspelar väl med den närliggande järnvägen.
Husets vackra kopparton kommer i stort sett att bevaras som den är idag. Den kommer alltså inte att oxidera och övergå till grönt som koppar ofta gör. Det tycker jag är bra eftersom jag verkligen gillar den nuvarande färgen.