Etikettarkiv: hjortar

Dovhjortar på fälten utanför Björnstorps slott

I en tidigare bloggpost skrev jag att jag skulle återkomma med ytterligare bilder på dovhjortar. Den här gruppen såg jag nämligen långt ute på fälten i närheten av Björnstorps slott för ett par veckor sedan.

Det är inte speciellt svårt att finna dovhjortar på åkrarna runt Romeleåsen så här års. De söker sig ut på fälten för att beta. Något klurigare är det så klart att fånga dem på bild eftersom landskapet är flackt och det inte finns speciellt många ställen att gömma sig.

I det här fallet tog jag en chansning genom att parkera bilen för att sedan snabbt gå ut och ta en serie bilder. Hjortarna upptäckte så klart mig efter ett tag och drog sig så sakteliga bort från platsen. Men jag hann med att få ett gäng bilder som kan vara värda att publicera här.

Dovhjortarna jag fotograferade i Risen för ett tag sedan var enbart hindar och kalvar. Vad jag kunde se bestod den här gruppen enbart av bockar i varierande ålder. De äldsta hade rejäla horn. En av de äldre bockarna hade dessutom bara ett skovelhorn kvar. Det andra hade han kanske tappat i samband med en strid under höstens brunstperiod. Men det är ingen fara. Hornen kommer ändå ersättas med nya om några månader.

Nytt möte med dovhjortar

Som jag skrev i föregående bloggpost lyckades jag få flera fina bilder på dovhjortar när jag besökte Risens naturreservat igår. Så pass många att det faktiskt var lite svårt att välja ut tre favoriter som jag har publicerat här.

När jag närmade en liten skogsdunge såg jag en mindre grupp hindar och kalvar som lugnt betade av det för dagen frosttäckta gräset. Jag stannade så klart upp och började långsamt närma mig för att finna en bra vinkel för att ta lite bilder.

Vad som från början såg ut att vara en fem, sex djur visade sig snart vara en större grupp på kanske 40 individer. Hjortarna vid Risen är relativt vana vid människor och är inte riktigt lika skygga som de djur jag stöter på i andra skånska skogar. Därmed inte sagt att det går att komma alltför nära. Men så länge jag höll mig lugn tog de inte till flykten. De drog sig snarare bortåt i ganska lugn takt.

Jag hade säkert en halvtimme på mig att fånga dovhjortarna från olika vinklar. Ljuset var tyvärr inte det bästa, men tillräckligt bra för att resultatet skulle bli acceptabelt. De flesta av bilderna är tagna på ca 50 meters avstånd från djuren.

Det här är en av mina personliga favoritbilder från dagen. Vad jag tror är en ettårskalv kikar in i den täta skogen där jag försökte gömma mig så gott jag kunde. Här syns tydligt den vita baken och den relativt långa svarta svansen som är så karaktäristisk för just dovhjortarna. Trädstammarna ger bilden en fin inramning.

Det här är förmodligen två lite äldre hindar. Åtminstone av storleken att döma. En intressant iakttagelse var hur god hörsel dovhjortarna har. Så fort jag började ta bilder reagerade de på ljudet från slutaren. Detta var egentligen inte någon nackdel. Ljudet fick dem nämligen att sluta att beta och uppmärksamt titta mot mitt håll.

Dovhjortar i Risens naturreservat

För några dagar sedan tog jag en tur ut till Risens naturreservat strax utanför Genarp. Här fann jag en hel del spännande djur att fotografera. Roligast var nog denna grupp dovhjortshindar och kalvar som dök upp i en liten glänta på andra sidan en mindre göl.

Flera individer i gruppen upptäckte mig ganska fort, men avståndet var relativt stort och de tycktes inte betrakta mig som någon omedelbar fara. Jag fick alltså gott om tid på mig att ta en längre bildserie på de vackra djuren.

Under större delen av året lever de flesta hindar och kalvar i större grupper som dessa. Individerna är oftast nära besläktade och samlas ofta kring en äldre ledarhind.

Handjuren, eller bockarna, lämnar däremot successivt gruppen under uppväxten. Hanarna tillbringar därefter en stor del av året i egna små grupper. Samma dag lyckades jag även få bilder på en sådan grupp. Men det återkommer jag till i en senare bloggpost.

Den vita hjorten i granskogen

Den här bilden tog jag djupt inne i granskogen söder om Vombsjön för några dagar sedan. Jag hade just upptäckt en grupp dovhjortar inne i skogen. Men att finna en öppen linje bland alla trädstammar var inte helt lätt. För ett kort ögonblick lyckades jag få fokus på en vit hjort och tryckte av en bildserie. Här är resultatet.

Det var sent på eftermiddagen och det fanns verkligen inte mycket ljus på platsen. Granskogar är sällan speciellt ljusa. Faktum är att bilden är tagen på ISO 40 000. Egentligen är det fantastiskt att det blev en bild över huvud taget.

Om ni tittar noga på hjorten ser den nästa ut som en enhörning. Antingen är det en ung bock som just håller på att utveckla horn. Alternativt är det en äldre bock som nyligen tappat/brutit hornen. Jag vågar inte säga vilket av alternativen som ligger närmast till hands. 

Trots att kvaliteten inte är den bästa gillar jag ändå bilden. De oskarpa granstammarna närmast ger en fin inramning och djup i förhållande till hjorten som är placerad centralt i bilden. 

Hinden i skogsgläntan

Jag begav mig ut på ny ”viltjakt” tidigare idag. Vädret var inte så tokigt och jag lyckades även få korn på en del djur ute i skogen. Någon riktig superbild fick jag tyvärr inte med mig hem, men en del av materialet är ändå så pass bra att jag kan publicera det här på bloggen. Mest spännande var mötet med den här dovhjortshinden.

När jag smög fram längs en mindre skogsväg såg jag plötsligt fyra ben bakom några lärkträd. I ett sådant läge gäller det att stanna upp och hoppas på att djuret inte redan har upptäckt dig. Den här gången hade jag turen på min sida. Hinden fortsatte att beta och tog ganska snart några steg framåt där grenverket öppnade upp sig en smula. Då upptäckte även hon mig.

Hjortdjur har en tendens att hålla sig blixtstilla ett par sekunder för att liksom utvärdera läget innan de bestämmer sig för att ta till handling. Under den tiden han jag ta en sju-åtta bilder. Därefter bestämde hinden sig för att det nog var bäst fly och var borta på ett ögonblick.

När jag först tog upp bilden i kameradisplayen retade jag mig på att jag inte fick en fri bild på djuret. Jag tyckte att grenarna skymde för mycket. Men när jag sedan jobbade med bilden i datorn ändrade jag mig. Det är alltid roligt att fånga djuren i sin rätta miljö och då är det många gånger bättre om det kommer med lite grenar och gräs. Jag är faktiskt ganska nöjd med bilden.