Skåneleden mellan Vitemölla och Drakamöllan

Igår drog jag på mig vandringskängorna och begav mig ut på en längre tur längs Skåneleden mellan Vitemölla och Drakamöllan. En tur som landade på närmare 16 kilometer. Vädret var riktigt gynnsamt med ett par plusgrader, svaga vindar och åtminstone bitvis solsken.

Från Vitemöllas strandängar gick färden norrut mot Haväng, där jag sedan följde Skåneleden inåt i landet längs Verkaåns slingrande vatten. Strax norr om Brösarp gick leden vidare in i den trolska skogen Maglehems Ora där mäktiga bokträd höjde sig mot skyn (se bilden). Slutligen nådde jag Drakamöllans naturreservat där jag välkomnades av ett smått magiskt och böljande hedlandskap.

Min ambition var att avverka en ganska lång sträcka på relativt kort tid. Därför hade jag inte möjlighet att ta så många bilder. Och det fanns definitivt inte tid till att leta upp bra kompositioner. Men min kompaktkamera var redo hela tiden och jag fick trots allt en del bildmaterial med mig hem. Så fler bilder lär dyka upp i mina flöden framöver.

Jag kan varmt rekommendera sträckan mellan Vitemölla och Drakamöllan. Landskapet varierar verkligen och platserna som passeras är bitvis fantastiskt vackra. Flera kommer jag definitivt att återvända till när jag har stora kameran med mig.

Kungsörn och korp på samma bild

Det här en en bild jag tog ute vid Silvåkraskogen för några dagar sedan. Bilden som sådan är kanske inte så mycket att hurra över. Men innehållet är ändå lite intressant.

Vid fototillfället hade jag ingen tid att reflektera över vad det var jag fotograferade. Jag såg två större fåglar passera över ett fält, tryckte av en bildserie strax innan de försvann bakom trädtopparna. Jag hann dock se att en av fåglarna var en större rovfågel. Att den andra var en korp gick inte att ta miste på.

När jag kom hem och studerade bilden lite mer noggrant upptäckte jag att den stora fågeln med största sannolikhet var en kungsörn. I så fall är det den första kungsörnen jag fångar på bild.

Jag fick intrycket av att korpen jagade örnen. I vilket fall såg den ut att uppträda på ett sätt som gjorde den större fågeln en smula störd och irriterad. Efter att ha sökt runt lite på nätet kan jag konstatera att detta inte är helt ovanligt.

Korpar håller sig gärna i närheten av kungsörnar. Varför vet jag inte, men en teori kan vara att där det finns kungsörn finns det även en potentiell chans att komma över lite föda. För örnen orkar sällan äta upp allt och när den är klar är korparna snabbt på plats för att roffa åt sig resterna.

Sedan är det naturligtvis även så att örnen utgör ett hot mot korparna när de har ungar. Men nu är det ju vinter och jag har svårt att se att korpen hade ett revir att försvara.

Rödhake

Många rödhakar flyttar ner till kontinenten under vintermånaderna, medan andra stannar kvar i Sveriges södra delar. Jag har sett en del rödhakar i Skåne de senaste veckorna. Överlever de köldknäpparna har de snart en klar fördel i förhållande till de individer som flyttar längre. Men det är så klart alltid en chansning.

Den här rödhaken fotograferade jag vid Måkullsbacken i Måryd för ett par dagar sedan. Som ni ser har en del av snön smält bort på den solbelysta södersluttningen och när gräset åter kom i dager fanns det förmodligen en del ätbart att finna just här.

Havsörn, blå kärrhök och glada

Även om jag mest såg skridskoåkare när jag besökte Almens fågeltorn tidigare i veckan lyckades jag trots allt fånga några fåglar på bild. Tyvärr var alla för långt borta för att det skulle bli bra bilder. Därför har jag klippt ihop några i ett litet kollage. Och jo, jag vet att kvaliteten är dålig.

Under några minuter glidflög en stor havsörn över den isbelagda sjön (t v). Strax innan jag kom upp i fågeltornet lyckades jag även få in en blå kärrhökshona i sökaren. Nederst ser ni en av de många glador man nästan alltid ser över sjön.

Skridsko på Krankesjön

I onsdags spenderade jag en dryg timme uppe i Almens fågeltorn vid Krankesjöns strand. Vintersolen strålade och framför mig bredde en jämn is ut sig över sjön. Den senaste tidens kalla nätter har tydligen gjort isen så pass tjock att det går bra att åka skridsko. Det tog inte långt tid innan de första skridskoåkarna passerade tornet. Sedan följde ytterligare ett tiotal under den tid jag stod uppe i tornet. De flesta följde strandlinjen och körde runt hela sjön. En sträcka jag uppskattar till drygt sex kilometer.

Eftersom det inte fanns överdrivet många fåglar i luften passade jag på att ta lite bilder av åkarna som passerade tornet. Jag kan erkänna att jag alltid har varit sugen på att börja med långfärdsskridsko. Tyvärr är antalet dagar med tjock is extremt få i Skåne och därför har det aldrig blivit aktuellt. Men när vädrets makter plötsligt överraskar ser det onekligen härligt ut.