Gröngöling och större hackspett

Gröngöling

Det var inte enbart dovhjortar jag fångade på bild den gångna helgen. Jag lyckades även få bilder på två olika slags hackspettar. Roligast var bilden på gröngölingen ovan. Jag jagar fortfarande en riktigt bra bild på en gröngöling. Den här bilden är den bästa i år, men långt ifrån perfekt. Det här är en hane, vilket man ser på det röda bandet nedanför ögat. Honorna är enbart röda på hjässan.

Större hackspett

På samma plats som jag fotograferade gröngölingen hittade jag även en större hackspett i toppen av ett träd. Även det här är en hane. Större hackspett är den i särklass vanligaste hackspett-arten i Sverige och jag ser – eller åtminstone hör – minst en varje gång jag är ute i skogen.

Hundratals dovhjortar

Dovhjortar

Igår begav jag mig ut till trakterna kring Romeleklint för att fotografera djur. Som vanligt hade jag inga större förväntningar på resultatet. Det är dumt att ha det för då blir man ofta bara besviken. Men gårdagens bildskörd blev faktiskt inte så tokig. Roligast var att jag sprang på en riktigt stor grupp dovhjortar.

Det började med att jag upptäckte en mindre grupp hjortar. Eftersom terrängen både var kuperad och bevuxen hade jag inga problem att smyga mig riktigt nära. Avståndet var nog inte mycket mer än 30 meter. Jag fick ett gäng bilder innan de anade min närvaro och drog iväg. Så lätt gav jag dock inte upp. Jag smög vidare i samma riktning som de hade sprungit. Lite senare upptäckte jag en större grupp, som senare skulle visa sig vara flera hundra individer.

Dovhjortar

När så många djur samlas på ett öppet fält är det knappast någon bra taktik att försöka smyga sig riktigt nära. Det är helt enkelt för många ögon, öron och nosar för att du ska förbli oupptäckt. Så jag fick hålla mig lite på avstånd den här gången. Men flera fina bilder blev det. Framför allt den översta här tycker jag blev riktigt bra.

Fältharar i Linnebjers naturreservat

Fälthare i Linnebjer

Det verkar finnas gott om fältharar på ängarna runt Linnebjers naturreservat. I stort sett varje gång jag är där ser jag åtminstone en hare. Tidigare i veckan lyckades jag få några hyggliga bilder på de snabbfotade djuren.

Att fotografera hare är både svårt och lätt. Precis som rådjuret väljer den ofta först att iaktta och bedöma faran innan den tar till flykten. Det är just då det gäller att ta bilderna. Haren har extremt bra hörsel, så det gäller att röra sig så tyst det bara går i terrängen. Harar ligger även ”i lega”, vilket betyder att den håller en låg profil och ligger helt stilla på marken med ambitionen att rovdjuren inte ska upptäcka dem.

Haren på den övre bilden smög jag i stort sett rakt in i. Avståndet var kanske 30 meter när jag tog bilden. Sedan upptäckte den mig och skuttade rakt in i den intilliggande undervegetationen.

Hararna nedan fotograferade jag i samband med att jag tog en liten paus på en stätta ut till hagmarkerna. Efter en liten stund fick jag syn på en hare och lite senare dök ytterligare en upp. De gillade tydligen inte varandra för när den ena kom lite för nära blev den bortjagad. Jag vet faktiskt inte om harar har revir eller om det bara handlade om ett bråk om den bästa platsen med den godaste födan. Hur som helst lyckades jag få några skarpa bilder på dem när de susade förbi i hög fart.

Harar jagar varandra

Klicka gärna på bilden för att se den i ett lite större format. Här framgår det nämligen tydligt hur väl hararna smälter in i sin miljö.

Skogmöllebäcken

Skogmöllebäckens dalgång

Strax söder om det lilla samhället Idala ringlar Skogmöllebäcken fram i en djup ravin. Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag ett kort stopp där tidigare idag för att ta lite bilder. Det här är en vacker dalgång som kommer att bli ännu vackrare om ett par veckor när bokskogen slår ut.

Skogsmöllebäcken

Jag noterade även att vitsipporna verkligen är på gång nu. Lite längre söderut, uppe vid den plats som många säkert känner till som ”Körsbärsdalen”, hittade jag ett soligt läge där vitsipporna faktiskt var fullt utslagna. Om en vecka eller så lär skogen vara helt full av de vita blommorna. 

Vitsippor

Fasantupp

Fasantupp Linnebjer

I måndags begav jag mig upp till det lilla naturreservatet Linnebjer för att jaga lite nya djurbilder. Det blev en ganska lyckad uflykt. Dels var vädret fantastiskt. Men jag fick även hyggliga bilder på både fasan och hare. Dessutom upptäckte jag årets första vitsippor.

Den här fasantuppen upptäckte jag i stort sett omedelbart när jag klev ur bilen. Jag smög efter honom en bit in i skogen och lyckades få ett gäng bilder mellan trädstammarna och riset. Det vore nog fel att påstå att fasantuppen uppskattade min närvaro. Han var väldigt uppmärksam och höll sig hela tiden på avstånd. Men han var ändå tillräckligt nära för mitt teleobjektiv. 

Fasantupparna är verkligen vackra vid den här tiden på året. Just nu hör man deras karaktäristiska läte över fälten. Tupparna bildar revir för att locka till sig honor och om två tuppar kommer för nära varandra utmynnar det inte sällan i ett rejält slagsmål.