Kategoriarkiv: Gömda platser

Övergivna platser, glömda rum eller urban exploration. Kärt barn har många namn. Under denna rubrik samlar jag bilder från platser man inte sällan måste titta två gånger för att hitta. Det kan vara allt från gamla militäranläggningar och industrier till rivningstomter och stenbrott. Allt måste inte vara övergivet. Huvudsaken är att platsen har en historia att berätta.

Den gemensamma stabsplatsen Alfred

Jag befinner mig i skogen strax utanför en stad i mellersta Skåne. Vägen jag går på har sedan länge växt igen. Kvar finns bara en smal stig. Men en bit framför mig ska den finnas. En av kalla krigets många hemligheter.

Ganska snart står jag framför en bergvägg. Här finns resterna av vad som en gång var en av Skånes största och viktigaste bergsanläggningar, den gemensamma stabsplatsen som benämndes Alfred.

Bakom bergväggen, insprängd långt in i urberget låg tidigare en anläggning på 2 200 kvadratmeter fördelat på inte mindre än 150 rum och flera våningsplan.

I en gemensam stabsplats, förkortad Gpl, skulle i händelse av krig ledningarna för de olika försvarsgrenarna, civilförsvaret, samt representanter från bland annat post-, tele- och tågväsende i samlas.

Varje militärområde hade minst en Gpl, vilket betyder att det uppfördes två berganläggningar i Skåne, en i Malmöhus läns- och en annan i Kristianstad läns Milo-område.  Sedan fanns det naturligtvis ett antal så kallade komplementanläggningar om huvudanläggningen skulle bli utslagen.

Alfred började byggas 1953 och var ursprungligen avsedd för marinen. Men därefter byggdes den ut i etapper. Efter en större modernisering under mitten av 70-talet hade den expanderat till en fullt utrustad Gplats och sambandscentral. I berget fanns till och med en radio- och TV-studio för att sända ut viktiga meddelanden till allmänheten.

Anläggningen var belagd med strängaste sekretess och skulle endast användas i händelse av krig. De enda personerna som besökte anläggningen regelbundet var egentligen drift- och underhållspersonal. Och eftersom Sverige aldrig blev utsatt för angrepp förblev Alfred i stort sett oanvänd fram till den dag den slutligen avvecklades och plomberades för ett tiotal år sedan.

För ett otränat öga är det närmast omöjligt att se att det en gång i tiden låg en större fortifikation här. Huvudinslaget är ordentligt plomberat och dessutom övertäckt med stora mängder grus. På ett ställe har dock lite rå betong kommit i dager.

Uppe på hjässan hittade jag bland annat en del betongfundament som förmodligen har använts som stöd till staket och master. Det går dessutom att ana tidigare öppningar som jag gissar är ventilationsschakt och nödutgångar. Alla är väl plomberade med järn och betong.

En betydande del av ovanstående fakta har jag hämtat från den utmärkta boken ”Spår av ett försvar” av Leif Högberg.

Gamla godsmagasin i Harlösa

En gång i tiden var Harlösa en av de stora järnvägsknutpunkterna i Skåne. Från Harlösa gick det att åka tåg i alla fyra väderstreck. Men allt det där tillhör en svunnen tid. Rälsen är borta sedan länge. En del minnen finns dock kvar. Som de här godsmagasinen som låg utmed rangerbangården. 

Bergrummet på Skeppsholmen

Bergrummet på Skeppsholmen

Skeppsholmen i centrala Stockholm har en lång tradition av marin närvaro. Spåren är fortfarande tydliga på den lilla ön. I början av 40-talet då andra världskriget blossade upp i Europa behövde marinchefen och hans stab ett bättre fortifikatoriskt skydd.

Därför sprängdes ett större bergrum ut. Anläggningen fick en yta och tunnelsystem på hela 4 800 kvadratmeter med sammanlagt sex inslag. Bilden är tagen vid ett av dessa.

I bergrummet fanns bland annat en stor stridsledningscentral, sovsalar för personal, sjukrum och kök. Marinen lämnade Skeppsholmen på 60-talet och idag används bergrummet bland annat som museum.

> Läs mer om bergrummet på Wikipedia

Den gamla vindpumpen

Vindpump

Längs den gamla vägen mellan Revinge och Skatteberga står resterna av vad som en gång varit en vindpump. Förr i tiden använde bönderna möllor som den här för att med vindens hjälp pumpa upp vatten till grödorna. Sedan blev landet elektrifierat och möllorna förlegade.

Rotorbladen på denna vindpump har sedan länge gått hädan för väder och vind. Kvar finns bara ett stålskelett, som höjer sig över nejden och minner om en svunnen tid.

Den gamla stenbron i Rövarekulan

Stenbro Rövarekulan 1

Mitt i Rövarekulans naturreservat finns en gammal stenbro som sträcker sig över Brååns rinnande vatten. Bron med sina tre valv stod klar 1870 och uppfördes av Otto Ramel på Löberöds Slott. Stenbron har renoverats vid ett antal tillfällen och ser ut att vara i gott skick. Men idag är det lite svårt att föreställa sig att detta en gång i tiden var en flitigt trafikerad landsväg.

Stenbro Rövarekulan 2